- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
454

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Blaise Pascal. Till 250-årsminnet af hans död, den 19 augusti 1662. Af Kerstin Hård af Segerstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

454 KERSTIN HÅRD af SEGERSTAD

blick ledigt, skall det användas till
nöjen.

Låt oss söka ensamheten. — »Då jag»,
säger Pascal, »ibland kommit att
reflektera öfver människornas oro, så har jag
upptäckt, att människans hela olycka
kommer af en enda sak, och denna är
att hon icke i lugn kan stanna på sin
kammare. Man tror sig söka lugnet, och
man söker oron. Djupast inne finnes en
instinkt till ro. Och man uppgör en
förvirrad plan att genom oro söka ro.
Man söker hvila genom att öfvervinna
något hinder, och då man öfvervunnit
det, blir hvilan outhärdlig. Ty man
tänker då på de sorger man har eller på %
dem som hota. Och äfven om man såge
sig skyddad från alla håll, skulle
ledsnaden icke underlåta att stiga från själens
djup, där den har sina naturliga rötter, och
fylla själen med sitt gift. — Men denna
ledsnad bör man icke söka öfvervinna
med förströelse. Finge ledsnaden verka,
skulle den framtvinga ett medel att
komma ut ur den. Våra tankar vände sig
då till oss själfva, och vi förnumme att vi
längtade utom oss själfva och att fylla det
oändliga tomrummet inom oss med ett
oändligt innehåll. Vi skulle då få möjlighet
att finna den fasta punkt, efter hvilken
vi söka. Allt det andra, »då vi stöda
oss däremot, vacklar och försvinner och,
om vi följa det, glider det undan oss
och flyr i en evig flykt.» Det skall
vara något oändligt och på samma gång
oföränderligt som skall kunna fylla detta
tomrum — och det är endast Gud själf.

Lef i ensamhet och lef i nuet. Låt
ej tingen brusa förbi oss. Låt oss söka
uppfatta allt klart och koncist — då
man läser för fort eller för långsamt,
uppfattar man intet. — Låt oss icke
oupphörligt göra anstalter för att blifva
lyckliga; på så sätt blifva vi det aldrig.
Men må vår inbillning ej förstora den
tid vi lefva här och förminska evigheten,

så att evigheten blir det intiga, det
in-tiga evighet.

Dock då vi nu handla i enlighet
härmed, så återstår att rena tankarna:
»Tra-vaillons a bien penser: voilä le principe
de la morale. Ce n’est point de 1’espace
que je dois chercher ma dignité mais
c’est du reglement de ma pensée.»
Människan är född att tänka. Hon gör det
också . . . men de rena tankar, som skulle
göra henne lycklig, om hon ständigt
kunde hålla dem fast, trötta och nedslå
henne. Det är en viss enformighet, vid
hvilken hon icke kan vänja sig. — Så som
karaktären bildas af samtal med andra,
så bildas den ock genom samtal med
mig själf. Må jag vara noga med dessa
samtal. Den minsta rörelse är för öfrigt
af vikt för det hela; hela hafvet kan
förändras genom en enda sten. I hvarje
handling måste vi taga i betraktande
vårt närvarande, förflutna, tillkommande.
Man bör ha »une pensée de dernere»,
allt under det man i sitt uppförande ter
sig som en vanlig människa. — Vill man
komma fram till sanningen, böra inga
lifliga inre samtal störa; man bör hålla
sitt inre så tyst som möjligt och endast
samtala med Gud, som man vet vara
sanningen. På så sätt vinner man en
inre öfvertygelse.

Pascal har nått fram. Hos honom
har själens tomrum fyllts. Intet yttre
våld har kunnat prässa samman
väggarna till hans personlighet. Och han
har äfven användt det medel han själf
anvisat i »Écrit sur la con version d’un
pécheur»: han har vändt sig till och
hjälpts af dem som känt den rätta vägen.

Men det att nå fram har ej helt
varit hans sak. »De gudomliga
sanningarna», säger han i »1’Art de persuader»,
»kan Gud ensam ingjuta i själen»,och »den
kristna religionen erkänner icke som sina
sanna barn de som tro utan inspiration.»
— Så har för honom förverkligats dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free