Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Blaise Pascal. Till 250-årsminnet af hans död, den 19 augusti 1662. Af Kerstin Hård af Segerstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAISE PASCAL
457
samman, är det en af passagerarna på
skeppet som utstöter det våldsamma,
mot döden protesterande skriket,
mänsklighetens sista nödrop. Och så slutar
hon dikten med hänsyftning på detta
skrik :
Je 1’ai jeté; je puis sombrer.
M:me Ackermann har också ägnat en
dikt åt Pascal. Fullkomligt oförstående
står hon inför hans djupaste:
Croire! aveu d’impuissance et ressource derniére
D’un pauvre étre ignorant qui renonce å savoir.
Car ta Foi n’était pas certitude encore;
Aurais-tu tant gémi, si tu n’avais douté?
Pascal själf skulle icke berörts af M:me
Ackermanns skeptiskt filosofiska diktning,
lika litet som han berördes af någon
annan filosofisk lara. Han ansåg
nämligen att filosofien ej kan nå målet. —
Dock finns det något hos Pascal som
i samband med rörelseprincipen må
nämnas — Pascals ställning till arbetet.
Hur olik är han icke härutinnan Saint
Cy-ran! Pascal sysselsätter sig icke med
tanken på vanligt arbete som en plikt, ehuru
han anser valet af yrke utomordentligt
viktigt, betecknar stillestånd som död, varnar
för lättja, ja anser lättjan, högmodets
motsats, vara en lika stor fara som detta
och visar att den rätta vägen går mellan
dem bägge. Säkerligen har geniet hos
Pascal tilltvingat sig arbete af Pascal,
och Pascal har gett arbetstid såsom ett
medgifvande, något som också Hatzfeld
påpekat. Då Pascal talar om det största
filosoferna gjort, säger han också att det
PASCALS DÖDSMASK.
icke varit deras filosofiska arbeten, utan
det stilla, lugna lif de fört. För honom
personligen löste hans goda ekonomi,
hans sjuklighet, hans geni på ett
särskildt sätt denna fråga. —
Hans Larsson säger en gång på tal
om religionen: »Från utredningen af
lärorna har man börjat gå till det
psykologiska studiet af de religiösa tillstånden;
själfva känslo- och viljeläget, hågen,
lifs-synen — läran som den gått i blodet.»
»Har man börjat». — Det är Pascal
som börjat. Det finaste innersta i det
kristnade själslifvet har han gifvit före andra
kristna tänkare och författare eller sådana
psykologer som intressera sig för det
kristna själslifvet.
Källor: Oeuvres de Blaise Pascal. Paris 1908. (Éd. Brunschvicg et Boutroux.)
Pensées: éd. Faugére. Paris 1844; Havet, Paris 1894.
Sainte Beuve: Port-Royal, t. 1—3. Paris 1840, 42, 48.
Boutroux: Pascal. Paris 1900.
Hatzfeld: Pascal. Paris 1901.
Bornhausen: Die Ethik Pascals. Giessen 1907.
Gaster: Les derniers jours de Blaise Pascal. Paris 1911.
A. Vinets arbete om Pascal har under utarb. af denna studie icke varit mig tillgängligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
