- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
469

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Strindberg i Schweiz. Reminiscenser från sommaren 1884. Af Hélène Welinder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STRINDBERG I SCHWEIZ

469

EN GAMMAL BONDGÅRD, DÄR STRINDBERG HADE SITT ARBETSRUM.

sätt återger ett ganska karaktäristiskt
samtal, som vid detta tillfälle utspann sig
mellan Strindberg och mig. Så skrifver
jag till känd. B. i mitt bref af den 3
augusti 1884:

»Tredje kvällen efter min hitkomst tog jag
Ert porträtt i min ficka och mitt mod i båda
händer samt passade på ett gynnsamt tillfälle.
Då såg jag herr Strindberg spatsera helt ensam
med en af sina rosenkindade små flickor vid
hvar hand. Jag gick honom till mötes, och
där uppstod följande samtal, som jag återgifver
ordagrant:

Jag: »Ursäkta, herr Strindberg, att jag stor
Er, men jag vill gärna infria ett löfte, som jag
har gifvit i Sverige. Vi ha nämligen en ung
vän som dyrkar Eder, en medicine kandidat,
som heter B. Då han hörde, att jag skulle
råka Eder härnere, förtärdes han af afund, och
då lofvade jag, att jag skulle presentera honom
för Eder åtminstone »en effigie». (Jag tar fram
Ert porträtt och lämnar honom det; han
betraktar det uppmärksamt.)

Han: »Studerar han i Lund?»

Jag: »Ja, det gör han.»

Han (i det han helt kallblodigt stoppar
Ert porträtt i sin ficka): »Jag tror verkligen,
att jag ännu har ett porträtt, som jag kan lämna
i utbyte mot detta, (med en plötslig misstanke)
eller det var kanske inte meningen?»

Jag (efter ett ögonblicks förlägenhet): Jag
är säker på att han skall bli lycklig, om Ni
vill behålla det och sända honom Edert i stället.»

Han (efter en paus): »Jag har så många
fiender, att det gör mig godt att ibland träffa
på motsatsen.»

Jag (rörd): »Herr Strindberg har äfven
många vänner.»

Han (med en granskande blick på mig):
Det kan hända, men de märks mycket mindre
än de andra»; (rifver ett blad från en buske)
»men min tid kommer nog.»

Därefter bytte jag om samtalsämne och
lämnade honom snart åt hans funderingar.
Några dagar tycktes det som hade han glömt
hela saken, men i går, då han kom till oss
efter litet bromkali till sitt stackars hufvud, sade
jag i den älskvärdaste ton jag kunde
åstadkomma: »Törs jag påminna Eder om Edert
löfte eller halfva löfte.» Han afbröt mig,
genast begripande min mening, men jag kommer
ej ihåg hvad han sade. Ett par timmar se-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0517.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free