Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Strindberg i Schweiz. Reminiscenser från sommaren 1884. Af Hélène Welinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERG I SCHWEIZ
473
vände sig Strindberg inåt vagnen och
gjorde oss uppmärksamma på en eller
annan vacker detalj i landskapet.
Medan min bror försvann i en bondgård
för att se till sin patient, läto vi hästen
beta vid vägkanten. Vi slogo oss ned
under ett träd, och barnen sprungo
omkring och plockade blommor. På
hemvägen var Strindberg fortfarande i samma
glada, nästan uppsluppna stämning. Han
påstod, att hans lemmar började stelna,
sprang ned af vagnen och bad min bror
köra i full fart, så skulle han försöka
hinna upp oss. Ännu i denna dag kan
jag se honom springa efter åkdonet,
dammig och med det lockiga håret
fast-klibbadt vid tinningarna. »Blir du ej
trött, min älskade gris?» ropade hans
hustru, men han bära skakade på
hufvudet och fortsatte att följa vagnen tätt
i spåren. Vid en korsväg stannade vi,
och han svingade sig, andfådd, men stolt
och belåten, upp på kuskbocken.
Äfven en annan gång fick jag
tillfälle iakttaga hans vighet, då han rätt
som det var klättrade upp i ett högt
päronträd och tittade ned på oss genom
löfverket med en skälmsk min, som en
skolpojke stadd i olofliga ärenden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
