- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
480

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Strindberg i Schweiz. Reminiscenser från sommaren 1884. Af Hélène Welinder - Leendet. Af Sigrid Lidströmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

480

SIGRID LIDSTROMER

berg. Under den tid han bodde i Lund
var jag ännu ej bosatt där, men jag
besökte ofta lärdomsstaden. Dock såg jag
aldrig en skymt af honom. Och jag
önskade det icke heller. Ett
sammanträffande under så förändrade
förhållanden hade säkerligen endast framkallat
smärtsamma minnen hos oss båda, och
jag vet knappt hvad vi skulle yttrat till
hvarandra, om vi oväntadt råkats på Lunds
gator. Min bror var död, det kära gamla

Ack, kvinnan kan en sällsam konst

att småle,
fastän bak löjets ljus bo hjärtekval.
Det leendet är likt
den solens bleka stråle,
som blickar fruset ned i höstlig dal.

Det leendet är likt en sång

om våren,
som klingar gall och full af trotsigt

mod:
ack, visan vet att hon
har icke långt till tåren —
om ej hon log, hon skulle gråta blod!

stället hade öfvergått i andra händer.
Strindberg var skild från hustru och barn,
hans sinne uppfylldt af hat och
bitterhet. Den krets där han umgicks hade
jag ingen beröring med. Guldmakaren
och ockultisten, som Lundaborna hade
så mycket besynnerligt att berätta om,
var ej samme Strindberg, som jag känt
i det solbelysta Chexbres. Nej, jag
önskade ej återse honom. Jag ville behålla
mina ljusa sommarminnen ogrumlade.

Det leendet är likt ett barn

allena
på skymningsdunkel väg, som skyggt det

gick:
»hur sällsamt allting är...
hvad kan väl mörkret mena?»
Det ser sig hjälplöst kring med storögd

blick.

Det leendet är ingen lek

att bära.
Och fruset, trotsigt, hjälplöst, hur ni vill,
det är i alla fall
ett leende med ära
som hör hvar modig, äkta kvinna till.

LEENDET

Ap SIGRID LIDSTROMER

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free