Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Verkligheten och konstnären. Reflexioner och stämningar från en resa. Af John Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
JOHN KRUSE
gladt och gammalkulturmässigt med
nordens pittoreska romantik, den
blandning som ofta träffas i dessa
germanska gränsländer till Italien; t. ex. i
Schweiz. Jag tänker här än på Luzern,
än på Florenz, ja det inklämda läget
mellan höga berg erinrar icke blott om
Luzern utan äfven om den enda stad i
Norge, hvilken har en genomgående
prägel af gammal kultur, det sköna och
minnesrika Bergen.
Men för att riktigt njuta och förstå
Salzburgs skönhet bör man stiga upp
på de omgifvande bergen, helst det 1,200
meter höga Gaisbérg, dit man nu lätt
kommer med en bergbana. Det är det
berg, som Mozart kunde skymta högt
och väldigt i fonden af Getreidegasse,
när han som liten parfvel kom
utspringande från porten till det höga hus,
där han bodde med sina föräldrar högst
uppe under taket och hade en lång
trappa med många lustiga och vackra
genomblickar och hvalf (a la
uppgångarna i gamla stockholmshus) att passera,
innan han kom ut på gatan. Där uppe
från Gaisbergs topp bjuder sig en syn
sådan, att man skulle vilja tro att det
var där djäfvulen frestade Jesus.
Blicken flyger långt åt alla håll och fångar
i en underbar syntes bergen, slätten
och floden. Salzkammerguts festligt
glada berg med den taggiga Grosser
Watzmann i midten breda ut sig, på
andra sidan Salzach, som en jättelik
inbjudande amfiteater, i hvilken man ser
långt; långt in bort mot Berchtesgaden.
At ett annat håll bort emot Ischl torna
bergen upp sig ännu väldigare och
oöf-stigligare till Dachstein, hvars breda
rygg lyfter sig som en tung våg mot
skyn. Men från bergens stolta och
fasta linjelek, som, fast den stänger
horisonten, ger en så härlig känsla af kraft
och glädje, flyger blicken i nästa sekund
ohindrad ut öfver den fruktbara slätten,
där den ligger i sitt soldis alldeles intill
på andra sidan och tycks fortsätta i
oändlighet liksom Salzachs silfverband,
som kommer från bergen, slingrar sig
mot slätten och blir borta där.
Hvilken rytm och festlig glädje öfver
detta landskap, hvilken harmoni! Det
är ju Mozarts »göttliche Heiterkeit»
upp i dagen. Alldeles som, när jag
gick därnere vid stranden af Salzach,
där den glider så yr och snabb med
sitt friska grågrönskimrande jökelvatten,
jag oupphörligt hörde ringa för mina
öron introduktionen till Mozarts G-moll
symfoni, som ett par dar förut spelats
på en konsert i Munchen. Det var
samma brusande, lekande allegretto som
Salzachs små hoppande vågor tycktes
mig spela upp med Mozarts gudomligt
rena och ljusa gratie. Och jag måste
tänka på, hur det var här musikens
Rafael sprang och lekte som barn, här
han lyssnade till Salzachs forsande om
vårarna och jämna, muntert nynnande
sång om de långa sommardagarna, då
solen sken öfver majestätiska berg, gröna
ängar och träd, oändlig slätt och hela
detta förtjusande Salzburg med dess
virrvarr af fästningar, palats, kyrkor och
hus i många våningar vid trånga,
slingrande gator.
Vår lilla resa är slut. Den har gett
oss stämningar, inga fasta resultat. Men
stämningen bildar liksom själfva
atmosfären för det konstnärliga skapandet
eller, med en annan bild, dess
klangbotten och beror i sin ordning mycket
på yttre förhållanden och omgifning
(fastän naturligtvis, djupare sedt, ännu
mer på konstnärens eget inre). Den
absoluta originaliteten, som nog
åtskilliga unga konstnärer, isynnerhet i vår
tid med dess reflexionslösa dyrkan af
det individuella och den skapande fan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
