Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - C. D. af Wirsén. Några minnesord af Fredrik Vetterlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. D. af WIRSÉN
507
Som vis och mäktig, klok och stor
befriare från träldom
får ormen djup tillbedjan.
På hvarje panna syns en skrift,
ett märke, tecknadt in med gift:
»Vår Herre känner sina.»
Jag såg en kvinna, skön och kall,
som vållat ärkeänglars fall,
och blicken var som grön kristall.
Mångtusen sekels synder
i dessa ögon skina.
»Hell Lilith, hell den första skuld,
hell vår Valpurgis, hög och huld!»
så ljödo hyllningsropen.
»Du gaf oss frihet och natur,
du löste fördomshäktets bur»,
så sjöngs, i vildt, förtvifladt dur.
Men bojor lödde samman
den frihetsstolta hopen.
En brunstig get nu leddes fram,
och Satan sade: »Si Guds Lam!»
Då skälfde bergets riken.
Kring fjället röt orkaners kör––––––
Håll i min hand, min panna rör
och sjung en psalm, att ej jag
höidet tusenåra hånet,
den skrällande musiken!
Man behöfver blott flyktigt erinra sig
en skenbart modern, i verkligheten
urgammal radikal »omvärdering af alla
värden» för att se, hur tidstendenser, dem
Wirsén till hvardags bekämpade i annan
form och som då buro hvardagligare
anleten, här kasta fantastiska skuggor in
i drömlandet och så äfven i det yttre
bli till ett pandemonium.
Wirsén, hvilken ur Goethe-Schillersk
och Vischersk konstsynpunkt också
estetiskt från början af sin bana angrep
naturalismens tendensroman, har själf
skrifvit en hel rad lyriska strids- och
tendensdikter af ganska olika värde. leke
blott de stora rent ideella problemen,
äfven fosterländskt politiska frågor ha
upptagit denna viljestarka och ifrande
mans intresse. Försvarssaken har
kommit honom att dikta sånger, skälfvande
af indignation, då 1870-talets härordnings-
Fot. Herm. Hamnqvist.
C. D. AF WIRSÉN OMKR. 1905.
förslag föll på riksdagens ovillighet, men
lysande af hopp »i svenska
soluppgången» några årtionden senare. Norska
frågan och skandinavismen framkallade
wirsénska dikter. Sin fejd med
radikalismen öfver hela linjen förklarade han
bland annat i »Hufvudbaneren», där
kampen mellan den blågula och den röda
fanan visserligen nog oorganiskt anknytes
vid Brunkebergsslaget mellan svenskar
och danskar, men där enskildheterna äro
i hög grad målande, samt i det af starkt
patos genombäfvade, energiskt utformade
»Upprop», hvarmed han 1886 inledde
sin verksamhet i den nya tidningen Vårt
Land:
Vaknen, I, som känt att Sverige
har till oss ett maningsord
och nu äskar att vi varje
mot all smitta fädrens jord!
I, som märkt i svenska sinnen
stundom tryta underbart
vördnad för de stora minnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
