- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
510

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ur bokmarknaden - Af Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR BOKMARKNADEN

Atterboms bref till sin fästmö 182j —1826. Utgifna
af Hedvig Atterbom-Svenson. Stockholm, Albert
Bonniers förlag.

ÅR ytterligt fåtaliga
litterärbiografiska litteratur har i denna
brefsamling fått en intressant och
karaktäristisk tillökning. Tills vidare
står denna bok väl rentaf ensam inom vår
bokvärld; åtminstone kan jag inte erinra
mig någon annan brefsamling från en af vår
vitterhets store till hans lifs älskade. I
åtskilliga afseenden har därför denna volym
mest erinrat mig icke om någon svensk
utan om en fransk bok — Victor Hugos
fästmansbref, där likaledes en ung litterär
höfding förenar en viss uppfostrande och
bildande tendens med uttrycken för sin
kärlek och längtan.

Den unga kvinna, Ebba af Ekenstam,
som vardt Atterboms kärlek och maka,
tillhörde samma landskap som han själf och
delade med sin make vänner och
hågkomster. Det harmoniska äktenskap, hvari de
förenades, var otvifvelaktigt grundadt på
en innerlig öfverensstämmelse i lynnen och
synpunkter, hvarom redan denna
brefväxling bär otvetydiga vittnesbörd. Det är
alldeles säkert riktigt anmärkt af
utgifvar-innan, att Atterboms hustru var vida mera
än den skickliga och trogna hushållerskan.
Hon var den sympatiska och förstående
kamraten; gifvetvis icke aktivt utåtriktad,
icke diplomatiskt verksam för sin makes
ryktbarhet och dominerande ställning som
andra samtida Uppsalafruar, men skapande
ett hems lycka på det gammaldags sättet.
För hur mycken bitterhet och sönderslitning
vardt icke Atterbom sparad genom att hans
hustru gaf honom den stora och djupa
vissheten om att alltid äga det enda trygga
fästet lifvet ger!

Brefväxlingen under förlofningstiden —
en del af Ebbas svarsbref meddelas också —
har naturligtvis framför allt individuell
betydelse, som beståndsdel af en ännu oskrif-

ven lefnadsteckning. Atterbom var nära
trettifyra år gammal, då han skref det
friar-bref, med hvilket boken börjar. Inte längre
en ung svärmare utan en medelålders man,
ägde han likväl kvar all den första
ungdomens drömska idealitet, en enkel och
förfinad kärlekslängtan, för hvilken hans
filosofiskt religiösa åskådning tjänade till stod
och förklaring. Vår litteratur äger väl
knappast någon så afgjord »lifsbejakande» och
tvifvelfri natur som Atterbom; med en
sällsynt lycklig förening af temperament och
åsikter, med en fullkomlig enighet mellan
sin officiella och sin privata personlighet,
företrädde han en ljus, optimistisk
kristendom, hvars estetiska och metafysiska sida
i Schellings uppfattning otvunget fogade in
sig i hans barndoms tro.

Brefven visa just denna harmoniska
personlighet under en pröfningstid. Den
öfverströmmande lyckokänslan af att älska
och vara älskad med fullständig ömsesidig
utväxling af bådas väsen, för att
parafrasera några djupa och vackra verser ur
»Lycksalighetens ö», kunde ju som bekant inte
omedelbart vinna den yttre sanktionen i
giftermål. I trots af sin ålder och sin
litterära position var Atterbom ännu en i
ekonomiskt afseende föga gynnad person och
kunde inte tänka på att sätta bo med sin
ringa årslön som akademie adjunkt.
Bekymret för utkomsten var ju för nästan alla
dåtida svenska författare — och många
ve-tenskapsidkare — kroniskt, och Atterboms
trefvande försök att öka inkomsterna vittna
äfven de om hur små möjligheterna voro
äfven för en man af hans stora kapacitet
att göra pängar af sin förmåga. I sin
rörande skildring af de små förhållanden, i
hvilka svenska snillen lefvat, torde dessa
bref vara typiska. Den anspråkslösa
bosättningen och de enkla kraf på lifvet, som
dess människor i allmänhet äga, vittna
också om de tvås personliga förnöjsamhet,
och ingen diktad idyll kan mera lefvande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free