Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Skånska konstnärer. Af Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÅNSKA KONSTNÄRER 515
KILLESPELARE. OLJEMÅLNING AF AXEL KULLE.
Tillhör Sällskapet i Lund.
morna och allt hvad eljes han älskade
ville forma något allmänsvenskt abstrakt,
något han kallade »folkets
ungdomsdrömmar». Det verkliga, det »rejäla» Skåne,
fingo vi kanske en första förkänning af,
när Kallenberg visade oss sina kor och
kalfvar med de bondska ögonen och de
våta mularna. Men helt utsträckt och
helt med själfgodhetens frimod gifvet låg
Skåne för oss först med Hugo SALMSONS
och Gustaf Rydbergs målerier. Där
sitter på Nationalmuseum en flicka i ett
sädesfält — hon är en symbol, synes det
mig, för Skånemåleriets fulla genombrott.
Orädd men utan minsta koketterande ser
hon på åskådaren, medan hon fundersam
tuggar på sädessträet: ja, sådan är jag,
den spirande skåneskönheten, när man en
gång kommit mig nära! Jag är grof
som jag är sund, jag är mjuk och
ångande varm i kinderna, och det står en
dis omkring mig som af unga, frodiga,
friska drömmar.
Det bofasta skånska
landskapsmåleriet, som nu behärskar provinsens konst,
har sina äldsta och djupaste rötter i
Gustaf Rydberg. Det är märkvärdigt
hvad det måleriet med honom med en
gång sprang upp som en smattrande
vimpel på masttoppen. Det är en konst
som med ett slag var kommen »ofvanpå»,
en konst med lätta helgdagssyner, en
konst som med genialisk långsynthet
och med miniatyrframställningens
förnämhet förmådde på en ringa yta lägga
under sig ett konungarike. Som öfver
allting lade silfverljus och silfverskir, och
för hvilken det icke fanns en färg så rå
och jordbunden, att den icke kunde
sublimeras till något utsökt, smekande ljuft.
När jag ser den gamle »hofmålaren» med
det fina hufvudet och mera rakryggad än
en general studera på våra utställningar
det unga Skåne, så läser jag i hans blick
inte endast den vakna välviljan utan
också det angenäma medvetandet att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
