Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Skånska konstnärer. Af Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÅNSKA KONSTNÄRER
523
GAMMAL PRÄSTGÅRD. OLJEMÅLNING AF AXEL TEODOR KULLE.
ögonblick kallade »den hele, den rene,
den sunde». Ty lättsinnet hos denne
målare sträcker sig äfven utanför det
område, där de stackars kråkornas och
råkornas oskyldiga attityder gifvas de mest
obarmhärtiga och vanvördiga tolkningar.
Det smyger sig in och flätar sig
samman med de allvarligaste stämningarna
och det djupaste lidandet. Om vi gåfve
oss in på en psykologisk analys, skulle
vi måhända komma att stanna inför ett
nog så pikant fenomen: en själ som lyckats
aflifva det mesta af sina spöksyner men
som gömmer på dem och emellanåt
hälsar på hos dem, liksom den berömde
franske konungen i sin »lustgård». Att
förstå, det blir visserligen äfven här till
sist att förlåta, ty konsten har ju att
utnyttja utan hänsyn till moralen. Om
Ernst Norlind en smula poserar, så är han
ju konstnär till tendensen och formen
redan med detta. Den praktiskt
afgörande frågan blir till sist den, om
innehållet har makt att öfvertyga. Men
situationen kompliceras ytterligare genom en
andra form för det rysliga lättsinnet.
Norlind var ju den som genom säregen
själsläggning och liflig fantasi måhända
var skickad att blifva diktaren bland
våra skånska målare. Men när han ville
öfvertaga sitt rike, hotades han som
konstnär af faran att i tanke- och stäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
