- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
545

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - A. U. Bååths diktning. En öfversikt. Af Knut Fredlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

A. U. BÅÅTHS DIKTNING

545

Sittande kring bordet, fr. h. t. v. fru Sulli Bååth, A. U. Bååth, August Bondeson, häradshöfding Carlander, kamrer Vilhelm Berg.

A. U. BÅÅTHS FEMTIOARSDAG PA GOTTSKAR DEN 13 JULI 1903.

Eller — skall det af smärta och hat
förvandlas uti
ett mullrande, stigande hot, ett rasande skri,
som ut sig ur gränderna skär och ropar till strid,
så borgarehus och palats de darra därvid?

Lika åskådligt skildrar han gatans
barn. I »Utanför Café National.
Köbenhavn 1884» heter det:

Och ljus ifrån mäktiga kronors gas
slår ut genom rutornas vida glas.
Och människoströmmen här utanför
i skenet växer, stannar och hör.

Och flickan, som sålde rosorna nyss,
med blomsterkorgen står här och lyss.
Den gråa klänningen, sliten och arm,
sig sluter tätt till gryende barm.

Och starkt under fager ögonfrans
får festliga glädjen sin återglans.
Där faller vid tonernas växande brus
på dystra ödens dunkel ett ljus.
Ord och Bild, 2ua årg.

Ett lif, som är ungt och har kvaft under loft

på gatorna bjuder sin rosendoft.

En knopp ur den uslaste täppa ändock

tar fäste för gull på den finaste röck.

Ett lif, som knoppas vårligt och spädt,

i människovimmel brytes så lätt,

fast skyggt som en fågel för människohand —

som leker till döds ett lif ibland.

Men fågeln har sin skuggande vrå
att skyla sig i, dit snaror ej nå.
Här är blott den stora, larmande stad,
där sorgen är äkta och glädjen ej glad.

Där ingen aktar ett barnaskri
och tusenden hasta ett kval förbi,
där allt har brådt, tills det ligger lik,
och hejdas blott af en kvälls musik,

Där lif, som mist sin lockande glöd,

snart hvirflar sin kos mot mörker och nöd. —

35

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0597.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free