Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Skånska konstnärer. Af Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÅNSKA KONSTNÄRER
533
det nya och obepröfvade till del. Ännu
för kort tid sedan var i den skånska
hufvudstaden en hvitmålad framställning
i trä af en antik Flora vårt enda och
något undanskymda åskådningsmaterial
inom denna konstart. Men hvad som
en gång blifvit vårt det hålla vi på. Den
torde vara verkligt rörande den omsorg,
med hvilken vi vid vintertid hvälfva skjulet
öfver den nakna gudinnan, och vår
påpasslighet helt nyligen, då vi gåfvo henne
en ny arm för den gamla som multnat
ned. Vi fingo Karl den X:de, och hela
landet vet huru vi stredo kring honom
när man ville taga en kopia af detta
verk, som dock icke är helt skånskt.
Och den som tilläfventyrs icke tillförene
varit på det klara med hvad han velat
säga oss, den lille potentaten med de för
korta benen, han vet det nu: titta på
mej, så här sitter en karl i sadeln, när
det står skåningar bak honom! Och
isarna brötos så småningom. Kanske det
var när Edv. Brambeck fick upp sin Kristi
frestelse i en kyrka i Helsingborg, eller
det var när Sven Andersson, som bakom
sig hade en rad af förtjänstfulla arbeten,
fick sin gipsbild af lektor Eurenius i
museets källarvåning flyttad upp som brons
till en af de öfre salarna. Det är ju ej
KRÅKOR I SNÖ. FÄRGTRÄSNITT AF
CARL O. PETERSEN.
PROFESSOR C. W. BLOMSTRAND. BYST
AF SVEN ANDERSSON. 1894. Tillhör
Lunds universitets kemiska institution.
alltid lätt att fastslå, när en idé bryter
igenom eller ett behof blir
oemotståndligt. I vårt bildningscentrum hade ju
länge det skulpturella konsthandtverket
haft en bland kännare berömd och
klassiskt mönstergill företrädare i ciselören
och keramikern Sven Bengtsson. Och en
dag för tjugo år sedan vandrade
berömmelsen kring namnet på en fullblods
»släbo»-son, Axel Ebbe, som gjort
förtjusande kvinno- och blomster poem i sina
reliefer och som i sitt unga mod låtit
världen dansa öfver tåspetsarna på Atlas’
dotter.
Skulpturen var i antågande och kunde
icke hållas tillbaka, om det också var
tyst omkring den i långa år. Ebbe, som
för mången ibland oss stod som den
nytända flamman på vär afskilda lilla jord,
färdades länge i det stilla i främmande
länder, och när han åter syntes ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
