- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
596

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Om Leonardo da Vinci och en svensk monografi öfver honom. Af John Kruse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

596 JOHN KRUSE

landet mellan gossen och hans unga
styf-mor »förtroligt», isynnerhet i betraktande
af gossens ovanliga skönhet och begåfning,
än att med Sirén gissa, att den andra
styfmodern »i ännu mindre grad» än den
första kunde »hysa intresse för det oäkta
barnet». Äfven Seidlitz antar en lycklig
barndom för Leonardo. Och att
farbrodern Francesco, hvilken tillbringade hela
sitt lif på den gamla familjegården, där
Leonardos tidigaste barndom förflöt, ännu
efter så många år kunde bevara sin
»oäkta» brorson i så kärt minne, att han
testamenterade just åt honom en liten egendom,
tyckes ju också tyda på att gossen fått röna
varma känslor åtminstone från det hållet
bland sina närmaste. Hvad nu den
process beträffar, hvilken Leonardos styfbröder
1507 väckte mot honom i anledning af
farbroderns testamente, meddelar författaren i
likhet med Seidlitz, att det saknas närmare
uppgifter om hur den slutade. Men då
Leonardo i sitt testamente ihågkommer
sina styfbröder med de 400 scudi, som
han hade deponerade i S:ta Maria
Nuova-hospitalets bank och äfven, såsom framgår
af det bref Leonardos lärjunge Melzi efter
mästarens död skref till bröderna, åt dessa
bestämt en vingård i Fiesole, så förefaller
det knappast för djärft att antaga, dels att
Leonardo vunnit processen, dels att hans
förhållande till bröderna i alla fall var rätt
godt eller senare blifvit det. Kanske de
icke heller kunnat motstå den egendomliga
tjuskraft, som af alla berättelser att döma
tyckes hafva utstrålat från Leonardos
väsen, denna tjuskraft som, isynnerhet när
det gäller en så i alla afseenden
utomordentlig människa, äfven måste ha för märkts
hos barnet. Vasari målar denna
förtrollning i hänförda ordalag: »Med glansen
af sitt härliga utseende upplifvade han
hvarje nedslagen själ.» Den af Sirén
omnämnda tradition, enligt hvilken Leonardo
i sin barndom skulle med förkärlek slutit
sig till sin farfar, ger, sammanhållen med
det ofvan anförda, ännu en antydan om
att det var i en atmosfär af värme, icke
af kyla denna sällsynta människoplanta
fick utveckla sina hjärtblad.

Efter aftryckandet och kommenterandet
af Vasaris Leonardovita följer monografiens
naturliga hufvudparti, behandlingen af hans
målningar och skulpturverk, sedda, som
författaren själf säger, »i konsthistorisk be-

lysning», d. v. s. med omsorgsfulla
öfver-sikter, vanligtvis i kapitlens slut, af de
Leonardoska konstverkens förutsättningar
och det väsentliga af deras talrika
konstnärliga afkomma. I likhet med
Seidlitz anser Sirén, att den gamla tradition,
som kan följas ända till konstnärens egen
samtid och som tillskrifver Leonardo den
ena af änglarna i hans lärare Verrochios
bekanta bild af Kristi dop, med största
sannolikhet träffar rätt, och dessa båda
forskares åsikt synes mig vara mera
välgrundad än Thiis’ väl alltför subjektiva
och hyperkritiska syn på den graciösa
ängeln, som han finner »simpelthen koket»
och icke aktar värdig Leonardos pensel.

Efter undersökningen af det imposanta
och mystiska ungdomsverket »Konungarnas
tillbedjans följer den likaledes ofullbordade
»Hieronymus i öknen», nu en af pärlorna
i Vatikanens konstgalleri men i likhet med
så många" andra af Leonardos verk en
gång utsatt för de otroligaste öden, ur
hvilka den ifrige konstsamlaren kardinal
Fesch räddade bilden, då han i 1800-talets
förra hälft hittade densamma i form af ett
kistlock i en romersk handlandes butik;
då var själfva hufvudet utskuret, men
kardinalen hade den lyckan att senare
återfinna detta med storartad kraft
modellerade och gripande uttrycksfulla
gubbhuf-vud hos en skomakare, hvarpå bilden åter
hopfogades till en helhet och af Pio IX
förvärfvades för Vatikanens galleri.

Sedan kommer turen till »Madonnan i
klippgrottan», Louvres märkliga målning,
hvilken med smärre ändringar kopierats i
det exemplar, som hänger i Londons
National Gallery och anses vara utfördt af
Leonardoeleven Ambrogio de Predis eller
Pr eda, som han börjat kallas. Därefter
följa ryttarstatyerna, den väldiga »Hästen»
till Francesco Sforzas minne, hvilken tog
så mycket af mästarens tid och tankar
under åratal, avancerade till lermodell
men, innan gjutningen hann ske, förstördes
af fransmännen, då de under konung
Ludvig inföllo i Milano, samt
Trivulziomonu-mentet, som var ämnadt att uppresas som
grafvård öfver de franska vandalernas
härförare, marskalk Trivulzio, men sannolikt
ej kom öfver det tecknade utkastets
stadium. Hvilken förlust för hela den
europeiska konsten, att Leonardos »Cavallo»,
hvars härlighet man kan ana sig till af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free