Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Karl Warburg 1852—1912. Af Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL WARBURG
607
Wikner samlade omkring sig och som
populärt kallades »Wikners kaffelag». Medveten
om sin läggning, ämnade Warburg utbilda
sig till publicist, och tidig beröring med
Handelstidningens ledande krafter S. A.
Hedlund och Viktor Rydberg visade honom
väl ytterligare, hvar hans plats var;
alltifrån 1872 innehåller tidningen bidrag af
hans penna. Men hans vetenskapliga och
litterära intresse hade egen lifskraft. Skulle
den unge man, som 1876 i Uppsala blef
Nybloms docent på en afhandling om det svenska
lustspelet under frihetstiden, arbeta i pressen,
så hade han dokumenterat sig som den,
hvars plats vore bland »the upper». Han
blefve ej endast journalist, utan
vetenskapsman. En trots allt rätt oundgänglig
egenskap därtill hade han: han älskade
poesien för dess egen skull, svärmade t. ex.
starkt för den dåvarande unga
generationens och det unga blodets poet Snoilsky,
beundrade för öfrigt äfven den unge
Strindberg, deltog säkert med lif och lust i de
estetiska diskussionerna och sällade sig gärna
till det estetiska program hvilket t. ex.
Dietrichson och Nyblom brukat ställa fram
som det tidsmotsvarande. Efter Runebergs
väldiga exempel låg det i luften och det
lyder ungefär: verklighetsframställning,
konstnärligt fattad och buren af ideella faktorer.
I Nybloms estetik kallades detta »den sunda
realismen». Låt gå, att dylika kategoriska
indelningar och etiketter till den bildade
allmänhetens bruk lätt få öfver sig
pedanteriets komik. Det var i alla fall en estetik,
som med nya vändningar och i nya
förbindelser alltjämt lär komma igen och som
blir bornerad endast om den utesluter en
friare fantasikonst. Detta ville emellertid
icke den, det försöket gjordes här i Sverige
snarare, då under nästa decennium de
naturalistiska teorierna lågo i luften, men
blef så grundligt tillbakavisadt, att det nog
inte på länge göres om.
Som docent stannade Warburg helt kort
i Uppsala, fastän han säkerligen behållit
dessa ungdoms- och utvecklingsår i kärt
minne för lifvet. Från 1877 knöts han
till födelsestaden Göteborg och dess stora
liberala tidning med fasta band. För sina
tidningsmannaegenskaper: teoretiska
intressen, lärdom och förmåga att hastigt
sätta sig in i och vederhäftigt och
snabbt skrifva om mycket olika frågor,
fick han nu fullt bruk. Men isynnerhet
Fot. H. Osti, Uppsala.
KARL WARBURG. I 877.
blef det litteratur- och konstbedömaren K.
W-g, hvars uttalanden snart skattades öfver
hela landet för sakkunskap, absolut
hederlighet, sträfvan efter oväld och förstående.
Han framlefde de följande åren som en
populär och ansedd person. Med intresse
för allt kulturellt, politiskt och kommunalt,
talför och upplagd, kunde han vara
tillsamman med de flesta slags människor, som
kanske inte lika gärna råka hvarandra.
Vänner fick han många, men till Sven
Adolf Hedlund och Viktor Rydberg stod
han i särskildt pietetsförhållande.
1878 bibliotekarie vid Göteborgs
museum, hvars bibliotek han verksamt
bidragit att skaffa under nytt tak, blef han
sedan — och är än i dag — ledamot af
museikonstnämnden, där han på 1880- och
9o-talen nog varit »oron». Särdeles aktiv
var också hans verksamhet i Göteborgs
Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle, och
bland »Gnistans» stiftare är han en.
Föreläsa började han redan 1880. Tio
år senare kom Göteborgs högskola till
stånd. Warburgs anseende som
litteraturhistoriker hade då stigit därhän, att han
på förord af Gustaf Ljunggren och Viktor
Rydberg nu kallades till professor i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
