Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Karl Warburg 1852—1912. Af Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o8
FREDRIK VETTERLUND
KARL WARBURG.
estetiska ämnesgruppen vid det nya
lärdomssätet.
1882 belönades hans afhandling om
Dalin med Svenska akademiens stora pris.
90-talet gick under intensivt arbete af
olika slag, ej minst på ett antal böcker
om de gustavianska storheterna fru
Lenngren, Lidner, Karl August Ehrensvärd. Men
vid sekelskiftet hade i hufvudstaden Nobels
stora institution kommit till stånd, och den
ej mindre praktiske än boksynte Warburg
anmodades af Svenska akademien att
uppgöra plan till ett Nobelbibliotek. 1901 reste
han rundt i Europa för att verkställa
inköpen, och när man vidtalade honom att
själf blifva bibliotekarie, nedlägga sin
professur och bosätta sig i Stockholm, sade
han icke nej. I Göteborg hade en privat
sorg hårdt och innerligt träffat honom;
han ville nu bort. Dock fortsatte hans
förbindelse med den stora tidningen.
I det nya århundradet öppnade sig
sålunda äfven nya verksamhetskretsar. Sin
gamle vän Viktor Rydberg, hvilken ju långt
i förväg införlifvats med hufvudstaden, fann
Warburg ej längre ute på hans Ekeliden;
han var död sedan 1895, ocn Warburg
hade afslutat en stor monografi öfver den
döde. Men han återfann andra vänner,
äldre och yngre. Han utkorades till
Författareföreningens ordförande och
förblef det till i fjor; under tiden hade han
åstadkommit flera åtgärder till gagn för
svenska författare. Dit höra främst hans
del i Sveriges anslutning till
Bernerkonventionen, och den i riksdagen
genom-drifna motionen om s. k. fasta
treårsunder-stöd åt vittra författare.
Han hade nämligen på allvar kommit
in i det politiska och äfven det kommunala.
Vaid till urtiman 1905 på ett utprägladt
nationellt program, fann han sin plats i
liberala samlingspartiet. Närmare ingå på
hans lifliga verksamhet där kan jag för
öfrigt ej. Den var honom kär, men då det
några år efter Oscar Levertins död
ifrågasattes, att Warburg skulle återupptaga sin
professur, fast denna gång vid Stockholms
högskola, kunde han ej fortsätta med
politiken, som för starkt kräfde sin man, och
han lämnade riksdagen 1908.
Han har då återvändt till sitt egentliga
ämne: den litteraturhistoriska vetenskapen.
Och hur mycket nyttigt och godt denne
initiativrike och driftige man utfört,
särdeles kanske i närheten af sitt eget
teoretiska verksamhetsfält, så ser man honom
gärna också tillbaka i bibliotekssalen, bland
böckernas mäktiga tystnad.
Warburgs vetenskapliga skriftställarskap
började med att behandla 1700-talet,
frihetstiden; det är redan antydt, hvarför den
särskildt synes ha passat honom. En serie
monografier har han sedan gifvit, stora,
vägande verk i en vetenskaplig litteratur, som
före hans Dalin icke just flödade af sådana.
I den lefnadstecknande, bredt lagda
monografien torde Warburg också röra sig allra
lifligast. Han är den som känner alla källor,
alla bref- och memoarsamlingar, och som
ögnat igenom och skrifvit af det hela, — om
det förstås inte redan är utgifvet; man kan
ha haft intrycket, att där han gått fram
och samlat i ladorna, växer ingen efterskörd
för andra. Detta är naturligtvis en
synvilla; utforskningen af det förflutna
angriper i våra dagar sitt föremål från städse
nya utgångspunkter, och liksom Warburg
behandlade Dalin eller fru Lenngren medels
källor, som föregångarne icke anlitat, har den
ännu yngre forskningen fortsatt på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
