Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Gustaf Fredrikson 1832—1912. Af Emil Grandinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i8
EMIL GRANDINSON
Fot. Roikjcr, Malmö.
GUSTAF FREDRIKSON PÅ
ÅTTIOÅRSDAGEN DEN 31 JULI IQI2.
dessa, men hvilka dock på ett helt annat
sätt dragits in i handlingen, blifvit
karaktärer som utvecklats med och i denna.
Där följde Fredrikson med författarens
afsikter, fördjupade karaktären under den
spirituella ytan och nådde högt ej blott i
bravourmässig esprit utan i ren
människoframställning. Jag tänker då på Stensgaard
i »De ungas förbund», på Helmer i
»Dockhemmet», på Riis i »Det nya systemet»,
på Guldstad och Relling.
I denna mycket hastiga och bristfälliga
öfversikt af Fredriksons repertoar skall en
minnesgod läsare sakna en hel grupp af
hans roller; det är rollerna i kostym. Hans
Karl den sjunde, hans Ivan, Darnley, Rizzio
Ruysoor, Benedikt m. fl. roller har jag hört
omtalas, jag såväl som alla mina läsare, men
jag har ej sett någon af dem och har svårt
att tänka mig, i hvilken grad han i dem
lyckats eller misslyckats. Jag har
mångfaldiga gånger haft stort nöje af hans Lörd
Bolingbroke i »Ett glas vatten», men för
mig står den knappast som en
»kostymroll». De fem kostymerna voro charmanta,
han bar dem och peruken med vederbörlig
grandezza vid alla entréer, men sedan han
börjat tala, sedan han gifvit upp den
första bollen i det svåra men skenbart lätta
tennispartiet på repliker mot hertiginnan
eller drottningen, såg jag ingen
nämnvärd skillnad mellan denne Iord från 17
ootalets början och t. ex. de Ryons i
»Damernas vän» eller von der Egge i
»Prof-pilen ».
Dock, här har icke varit afsikten att
värdesätta hvad denne konstnär uträttat på
den bana, som han för femtio år sedan
beträdde. Den banan sammanfaller som
jag ofvan sagt med en hel period af vår
— eller åtminstone Stockholms —
kulturhistoria. Vi stå den för nära för att rätt
kunna öfverskåda den — de som minnas
den banans första dagsmarscher föra icke
längre pennan — det har blifvit förunnadt
åt en, som föddes inom samma dygn, som
Gustaf Fredrikson för första gången
uppträdde på Kungl. Dramatiska teatern, att
säga något om sina egna hågkomster och
intryck af skådespelaren. Må det tillåtas
mig att till slut vända tillbaka hans egen
spirituella replik den dag för tio år
sedan, då han kunde fira 40-års-minnet af
premiären på »Så kallade hedersmän» (och
då jag alltså fyllde 40 år). Han sade då
till mig, och nu säger jag till honom:
»Hvem skulle tro, att vi var så
jämnåriga?!»
Fot. Dahllöf.
GREFVE TRAST I »ÄRA», G.
FREDRIKSONS ROLL VID
JUBILEUMSFÖRESTÄLLNINGEN DEN 4 NOVEMBER I912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
