Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Londons klubbar. Af Hugo Vallentin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652 HUGO VALLENTIN
möternas erkänsla, framgår däraf, att på
den s. k. jullistan tecknas af ledamöterna
årligen en c:a 2,000 pund, hvilka i
förhållande till lön och tjänsteår fördelas
mellan de olika tjänande bröderna och
systrarna, vare sig de synas ute i
klubbens olika rum eller arbeta i det fördolda
i kök och förrådsrum.
Den strax i närheten liggande
Con-stitutional Club är i stort sedt ganska lik
sin liberale kollega och torde i de flesta
afseenden vara en efterbildning af denna.
Om man nu skulle öfvergå till de
mera högförnäma klubbarna i Pall Mall,
St. James’s och Piccadilly, så ligger det
nära till hands att först nämna den som
på grund af sin tillkomst borde anses
vara den mest exklusiva, nämligen
»Mariborough Club», som ligger så godt som
vägg om vägg med Mariborough House,
det kungliga palats, som vanligen är
kronprinsresidens, men som för närvarande
bebos af änkedrottningen.
Mariborough Club bildades nämligen
af Edward VII under hans kronprinstid,
som det säges därför, att han icke fick
röka i matsalen i »White’s Club», där
han eljest gärna vistades och tog sig ett
parti i sällskap med sina närmaste
vänner. Mariborough Club blef helt naturligt
en ytterst exklusiv klubb, dit vanliga
dödliga icke kunde tänka sig vinna inträde,
om det också finnes klubbar, som äro
ännu mera exklusiva.
En sådan är »The Travellers’ Club»,
där man är så kräsen på nya
medlemmar, att exempelvis Cecil Rhodes, Lörd
Randolph Churchill och flera andra
välkända män föllo igenom, när de sökte
inträde därstädes. Något annat skäl för
ett dylikt bemötande än ren
småkitslig-het, parad med en oförklarligt stark
konservatism, kan ej uppletas.
Om möjligt ännu mera kinkig i valet
af nya medlemmar är »The Turf Club»,
hvilken, som af namnet framgår, har sitt
förnämsta intresse i kapplöpningssporten.
Här kan ju också ett ytterst noga
särskiljande af agnarna från hvetet vara väl
på sin plats.
En annan exklusiv klubb är »The
Guards Club», i hvilken endast officerare
i gardesregementena kunna vinna inträde.
Men den intager äfven i ett annat
afseende en alldeles särskild ställning bland
Londonklubbarna. De flesta andra
klubbar, äfven de kinkigaste i fråga om inval
och med de strängaste regler vis-ä-vis
gästers tillträde, tillåta dock besök af
sådana under vissa former.
Carltonklubben t. ex., som är som ett annat heligt
Lhassa, tillåter besökande, som vilja träffa
medlemmar, att åtminstone komma in i
den stora entréhallen, om ej längre, men
»The Guards’ Club» medger ingen annan
än sina ledamöter att komma innanför
sina ytterdörrar.
I andra klubbar, som icke i och för
sig äro så kinkiga som de ofvannämnda
beträffande inval, möter det dock ofta
stora svårigheter att vinna inträde på
grund af det en gång för alla fastslagna
medlemsantalet och det starka tilloppet
af inträdessökande. Så får t. ex. den,
som vill bli medlem af »Bath Club» —
en herr- och damklubb, där det spelas
mycket kort, och där man har tillgång
till ypperliga simhallar — beväpna sig
med tålamod. Äfven om han eller hon
är aldrig så valbar, dröjer det många år,
innan någon ledig plats uppstår.
Denna trängsel vid klubbdörrarna har
gjort, att det bildats en hel del s. k.
»juniorklubbar», af dem som icke haft
lust att vänta på lediga platser i de
ursprungliga klubbarna med samma namn.
Så t. ex. finner man »Junior Carlton»,
»Junior Conservative», »Junior Army &
Navy», »Junior Naval &Military», »Junior
Athæneum», ja, till och med en »Junior
Constitutional», alla afläggare af Carlton,
Army & Navy, Athæneum o. s. v., men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>