Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Två proletärer. Af Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ PROLETÄRER
661
han rentaf och försökte drifva med
honom?
Han trefvade med handen efter den
elektriska knappen.
— Kanske farbror tillåter att vi
tänder ljus — —
Men en lifligt afvärjande gest hejdade
honom.
— Nej det är alldeles onödigt.
Ljuset har ju blifvit så oförsynt dyrt, 4 öre
lågan i timmen. Liksom för resten
allting annat nu för tiden, bröd, kött, ved,
fotogen, piglöner, allting! Kan du tänka
dig hvad jag får betala den här
slam-pan som passar upp mig. 18 kronor i
månaden. Man har väl förr aldrig hört
på maken!
Hufvudet vid fönstret underströk sin
indignation med häftiga
hufvudskaknin-gar, som kommo coronan att dallra, och
rösten hade åkt upp i sitt högsta läge.
Bemästrande sin häpnad svarade
Henriques:
— Nå, kära farbror, det är ju en
ur-.gammal Iag att allting stiger, eller för
att uttrycka det nationalekonomiskt
riktigare, myntvärdet befinner sig i ett
ständigt sjunkande. Vi kan inte begära att
1912 för en krona få hvad vi fick för
en krona 1810 — —
— Nej just det, tog Garlach åter i,
och hvad tror du vi ska få för en krona
1925 till exempel? Två ruttna lingon
kanhända. Nej det är som jag själf
säger, det är så att man kan bli galen för
mindre.
Den yngres mun drogs till ett leende.
Hade gamle bankkamrern slagit sig
på nationalekonomiska funderingar på
sin ålderdom liksom andra hemfalla åt
religionsgrubbel ?
— Men det där reglerar väl ända i
stort sedt sig själft. Liksom man i dyra
tider måste ta till dyrtidstillägg, så
stegras också arbetslönerna allt eftersom
myntvärdet sjunker.
— Arbetslönerna! — prat, hvad har
jag med dem att göra. Får jag högre
ränta på mina pengar? Nej du, jag får
allt nöja mig med mina 5 procent på
mina obligationer som förut. Medan
allting annat stiger och stiger. Hur skall
det sluta, annat än med ruin —
komplett ruin!
Alf Henriques satt verkligen som
fallen från skyarna. Att det var för sin
egen existens Sven-Olof Garlach gick och
oroade sig, det hade hans
författarfan-tasi inte kunnat drömma om. Men den
andres patos var inte längre att missta
sig på, och det tunga hvita hufvudet
vaggade betänksamt i lyktskenet.
— Förlåt, om jag är närgången: men
är det inte 22,000 i räntor som farbror
skattar för?
— 21,200, kom det vresigt från
fönstret.
Henriques samlade sig till attack.
Hans segersällhet var visserligen
förflyktigad men hade lämnat plats för en sorts
dof förbittring mot den onyttiga storlien
därborta. Om han utan risk kunnat gå
fram och hålla fast honom i skumrasket,
medan han länsade hans plånbok, skulle
han gjort det utan skymten af en
samvetsförebråelse. När nu inte detta gick
för sig, fick man försöka få gubben att
ta reson.
— Hör nu farbror, jag har ett
hushåll på fem personer att dra försorg om.
Mina inkomster uppgå till knappt 4,000.
Hittills ha vi dock lyckats reda oss, och
jag tviflar inte på, att det kommet* att
gå bra äfven i framtiden. Men ibland
händer det ju verkligen, att man har lite
trångt om pengar, och det är just i den
anledningen jag har sökt upp farbror
i dag.
Garlach hade förut suttit med
hufvudet halft bortvändt, liksom för att
markera sin brist på intresse; nu gick det
som en ryckning genom honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
