- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
2

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Till Jenny Linds historia. Ett par bidrag. Meddelade af Lotten Dahlgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LOTTEN DAHLGREN

hennes ungdomsårs beskyddarinnor, fru
Charlotte Murray, född Venus, i hvilkens
fint bildade hem den unga Jenny ej blott
mottagits med gästfrihet och godhet utan
erhållit mången impuls, som verkat
befruktande såväl på hennes själsdaning
som pä hennes musikaliska utbildning.
Charlotte Murray och hennes man,
grosshandlaren Uno Murray, voro båda varma
älskare af och äfven framstående
amatör-idkare af musik; de hörde till det Adolf
Lindbladska umgänget och täflade med
Lindblad och hans fru att omhulda, hjälpa
och uppmuntra den unga konstnärinnan,
då ännu i början af sin lysande bana.

Om makarna Lindblad, i hvars hem
Jenny Lind upptagits som en dotter, stodo
hennes hjärta närmast, visa dock hennes
bref, att hon med varm tillgifvenhet
äfven var fästad vid de andra vännerna.

Och Charlotte Murray var väl vard att
hållas af. Hon uppbar icke blott med
glans sittskönhetssuggererande flicknamn
— hennes utseende var ett af de fagraste
man ville se — hennes talanger och
älsklighet stodo i full harmoni med ansiktets
skönhet. Och det är till denna
väninna Jenny skrifver under de pröfvande
men för hela hennes konstnärsriktning
så betydelsefulla studieåren i Paris i
början af 1840-talet.*

Den 1 juli 1841 hade Jenny Lind,
efter att med svidande hjärta och
strömmande tårar ha tagit afsked af vännerna,
anträdt sin första utrikesresa. Ack, ännu
icke som utöfvande konstnärinna! Den
21-åriga flickan kunde visserligen se till-

* I den engelska biografien återgifvas flera
bref från samma tidpunkt, ställda till fru Sofie
Lindblad och i fråga om innehåll nära
anslutande sig till dem som här skola citeras. Dessa
senare tillhöra fru Sigrid Danielsson, född
Lagerhjelm, fru Charl. Murrays dotterdotter, med hvars
godhetsfulla tillstånd de nu för första gången
publiceras.

baka på en scenisk bana omfattande 447
uppträdanden på teatertiljorna, — räknadt
från den dag då hon som n^oåring
debuterat i »Polska grufvan» — men hvad
hade hon därunder lärt? Framför allt
den svåra läxan att hon ingenting kunde!
I sjungandets teknik, i tonbildningens
metod, i andhämtningens lagar, i allt
det som utgör sångens vetenskap, däri
kände hon sig, den borna konstnären,
som en skolflicka. Af hofsångaren Isac
Berg, Sveriges dåtida främste sånglärare,
så förträfflig då det gällde de
förberedande greppen, hade Jenny Lind
ingenting mer att inhämta. Det erfordrades
en maestro di canto för att det
underbara instrument naturen lagt i hennes
strupe, skulle komma till sin rätt och nå
sin fulländning. En sådan mästare fanns
det blott en i hela världen; Signor
Manuel Garcia i Paris. Och det var
honom Jenny nu for att uppsöka.

Allbekant är berättelsen om Jenny
Linds första besök och sångprof hos den
världsberömda sångmästaren. Nervös
inför det betydelsefulla profvet, alldeles
förbi efter en utomordentligt ansträngande
teatersäsong och en därpå följande
landsortsturné, förmådde rösten ej göra sig
gällande. Jenny kunde icke sjunga. Och
Maestrons förkrossande utslag löd: » M:lley
vous riavez pius de voix!»

Huru Garcia, rörd af den unga flickans
förtviflan, lofvade ta henne till nåder, ifall
efter 6 veckors absolut tystnad det visade
sig att stämman återkommit; hur Jenny,
efter att rigoröst ha följt rådet, under
Garcias ledning »började om från början»,
hur den redan firade och afgudade
»hof-sångerskan» vid sitt hemlands första
lyriska scen icke ansåg sig för god att, som
hon själf skrifver: »sjunga skalor upp och
ned, långsamt och försiktigt, arbeta på
drillen (okristligt långsamt)», med ett ord
underkasta sig en novis’ i sångkonsten
alla mödosamma och tålamodspröfvande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 11:34:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free