- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
28

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den knutna handen. Af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

ERNST LUNDQUIST

genstörtighet för den enda gästen utom
mig, en medelålders prästman, som
intagit sin middag vid hörnbordet ett
stycke framför mig och nu liksom jag
befann sig vid körsbären. Det var en
ytterst soignerad företeelse, en lagom
korpulent, elfenbensgul typ med stora,
välskurna drag, glada bruna ögon, blå
skäggbotten och små knubbiga,
oklanderligt manicurerade händer; om han
inte haft sin tonsur och sin svarta
prästdräkt, skulle jag gifvet ha tagit honom
för en operatenor. Han hörde på
Atti-lios klagovisor en stund med ett
humoristiskt smil på sina fylliga läppar, medan
det ena körsbäret efter det andra
fiskades upp ur vattenskålen och försvann
mellan hans blänkande hvita tandrader.
Sedan vinkade han af med
pendelsvängande pekfinger och sände mig en leende
blick, som bad om ursäkt å den alltför
nitiske uppassarens vägnar.

Detta leende, som jag besvarat, var
mer än som behöfdes för inledandet af
bekantskap. Två minuter därefter stod
den elegante prästmannen framför mitt
bord, presenterade sig med många, långa
och vältaliga ursäkter för sin påflugenhet
— don Raffaele Ceri, kyrkoherde i S.
Maria sopra Mercanti — och bad om
tillåtelse att få röka sin cigarr
tillsammans med mig. Då jag i min artigaste
ton bjöd honom slå sig ned, sade han:

»Men först en fråga: är ni
präst-hata re?»

»Syns det på mig?» utbrast jag
skrattande. »Nej för resten. . . jag hatar
ingen människa, det finns förmildrande
omständigheter för hvar och en. Och här
nere i södern talar jag rätt gärna med
präster; det kan ofta vara ganska
lärorikt. »

»Ja», sade han, i det han på min
inbjudande åtbörd slog sig ned midtemot
mig och anbragte sin långa svarta cigarr
i liggande ställning på järntrådshållaren

öfver det brinnande ljuset, som Attilio
satt fram åt honom, »ja, vi kunna ju
vara litet uppriktiga mot utlänningar;
det känns så skönt och är visst inte
farligt. Det är nu visserligen min
personliga åsikt, att socialisterna ha rätt i
ett fall: religionen bör vara privatsak,
och helst bör hvar människa vara sin
egen religion, sin egen präst, men efter
staten fortfarande anser sig behöfva oss,
anser jag, att vi tills vidare ha rättighet
att finnas till. Dessuton, så länge Italien
har inemot tjugu millioner kvinnor, kunna
prästerna inte undvaras».

»Hvarför det?» frågade jag med
spelad enfald.

»A, ni vet. . . kvinnorna ha litet svaga
hjärnor med anlag för yrsel, de hisna
lätt, tappa bort vägen, bli knäsvaga och
snubbelfotade, och när en präst ser en
kvinna vackla, måste han ju vara till
hands och. ..»

»Och ta emot henne i sina armar»,
ifyllde jag oskyldigt.

Jag såg en snabb, tjufpojkaktig glimt
i hans ögon, men den slocknade genast,
och han sade i nästan korrekt ton, bära
med en liten parodierande nyans:

»Eller i kyrkans armar, rättare sagdt.»

Sedan prisade han sin goda idé att
ha öfvervunnit sin blyghet och gripit
sig an med att tilltala mig. Det var
så sällan man i den lilla staden hade
tillfälle att råka en så distinguerad
utlänning, och kanske kunde han som
gammal stadsbo stå mig till tjänst med
några upplysningar. Han antog, att
jag kommit till Recanati för att bese
Leopardisalen med dess mästerliga
bronsbyst af skalden — den är af Monteverde,
signor! — och stadens alla andra
minnen efter dess odödlige son, hans
boksamling, hans vagga o. s. v. —, och
han blef mycket förvånad, nästan stött,
då jag förklarade, att Leopardi ej hade
den ringaste del i min därvaro, utan att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free