- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
34

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den knutna handen. Af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

ERNST LUNDQUIST

vit så vackra dikter, blef han afvisad
öfverallt och fick ingenting veta, antagligen
emedan de skönas anförvanter inte ville
göra sin farmor eller mormor löjlig
genom att rifva upp den gamla dumma
historien, att hon varit föremål för den
puckelryggige grefvens fönsterkurtis —
en platonisk kärlek har ju alltid ett
skimmer af komik öfver sig här bland
vårt praktiska folk. Alltså var äfven den
vägen till ära stängd för den stackars
grefve Camillo, och jag tror sannerligen,
att det var därför han, som en sista
utväg att bli leopardesk, gick åstad och
gifte sig med den unga marchesina
Grazia Severi, i hopp att sålunda få
bukt med sitt lifs torra, nyktra prosa
och åtminstone bli så olycklig som hans
förebild hade varit.»

»Gifte han sig för att bli olycklig?»
sköt jag in. »Det var verkligen originellt.»

»Förstå mig rätt. Grefve Camillos
största sorg var, att han inte hade
någon sorg. En sådan behöfde han ju
absolut för att få stadsborna att tro på,
att han var en verklig Leopardinatur
och inte bära en — kanske omedveten
— komediant, som de alltför ofta visade
att de trodde honom vara. Han hade
ju hvarken puckel eller fallandesot eller
tuberkler, han led ingen nöd, hade inga
fiender, kunde inte bli kär, hvarken
lyckligt eller olyckligt; hvad återstod
honom då annat än att gifta sig? I
äktenskapet brukar ju ofta förekomma
tragiska konflikter, otrohet, svartsjuka,
stormande uppträden — hvad vet jag?
Men äfven härvidlag hade han
missräknat sig. Inte heller här fann han den
poetiska sorg han gick omkring och
sökte med ljus och lykta. Hans
grefvinna var en hjärtans obetydlig fjolla,
som hvarken kunde göra en man
lycklig eller olycklig. Hon tillbragte
dagarna med att studera utländska
modjournaler, då hon inte själf hade råd att

lysa med dyrbara toaletter — liksom
man läser i kokboken, då man är
hungrig —, eller också satt hon i timtal
framför spegeln och lät frisera sig af
kammarjungfrun på tusen olika sätt, tills den
arma stackaren tappade kam och
bränntång af trötthet. Hon tråkade
grundligt ut sin man, men var alldeles
oförmögen att vålla honom någon romantisk
smärta.

Så gingo ett par år, och som
äktenskapet inte välsignades med några barn
— det kunde kanske ha luftat ut
grillerna ur grefvens hjärna och gifvit
honom något bättre att lefva för —, var
det betänkligt tyst och dödt i palazzo
Santarosa, och det påstods, att
ledsnaden låg som ett tjockt, grått dammlager
öfver allting där inne och att inte ens
pendylerna orkade picka af idel
sömnighet. Men så kom ändtligen den stora
sorgen.»

»Grefvinnan dog?»

»Ja. Men det var inte det. Något
så enkelt och naturligt skulle inte ha
tillfredsställt grefve Camillos högt
upp-skrufvade anspråk. Därtill kräfdes
någonting mycket mera inveckladt och
krystadt. Då grefvinnan sjuknade — i
kräkningar, feber och kramp —, var
hennes man bortrest, och man visste
inte hvart. Detta var alis ingenting
ovanligt, ty han brukade ofta göra längre
eller kortare resor, antagligen för att
skaka ledsnaden af sig, och utan att
uppge sin adress. Men läkarna voro
oroliga, de visste inte riktigt, hvad som
gick åt grefvinnan, hon blef allt sämre
och sämre, och slutligen telegraferade
man till Venedig för att höra, om
grefven var där. Ingen hade sett en skymt
af honom. Den sjuka hade inte frågat
efter honom; hon låg för det mesta
medvetslös. På tredje dagen dog hon.
Man telegraferade åt alla upptänkliga
håll, men utan resultat. I samråd med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free