Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Balkankriget. Några synpunkter för bedömande af de allierade staternas militära framgångar. Af Einar af Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BALKANKRIGET 49
-!*#$
**ÇV
: 1S^"
FRÅN DE TURKISKA SKYTTEVÄRNEN I TSJATALDSJASTÄLLNINGEN.
Enligt nyssnämnda auktoritet var
planen för den turkiska arméns uppmarsch
i Europa också uppgjord ur denna
synpunkt.
De för Thrakien bestämda krafterna
skulle samlas i en befäst ställning längs
Ergene mellan Saraj och Muradli.
Terrängen är här gynnsam. Järnvägen går
bakom och parallellt med ställningen, så
att fyra stationer samtidigt kunna
användas för urlastning. Förplägnaden är lätt.
Förstärkningar kunna framföras öfver
såväl Konstantinopel som Rodosto.
Framemot gränsen skulle blott avantgarden
framskjutas. Bulgarerna måste detaschera
krafter för att observera Adrianopel,
deras förbindelser skulle blifva besvärliga.
Om de inläto sig på en verklig belägring
af Adrianopel och blott observerade mot
Ergenelinjen, finge den turkiska
hufvud-hären tid att förstärka sig och kunde så
gå till motanfall. Planens framgång
berodde på, om Adrianopel kunde hålla
sig.
I Makedonien, där turkarnas ställning
var betydligt svårare, skulle
koncentreringen af hufvudkrafterna ske vid Istip,
Ord och Bild, 22:a årg.
där ett provisoriskt befästadt läger borde
anordnas.
Denna plan kom ej till utförande.
Såväl i Thrakien som i Makedonien
förlades uppmarschen helt nära gränsen,
och i det förra området började man en
offensiv med den svaga, ej beredda
hären. Man ville med otillräckliga krafter
nå ett stort mål.
Att så skedde berodde väl delvis af
politiska skäl och torde ej alltför mycket
få läggas härförarna till last. Med
undantag af den ej använde Mahmud
Sjevket äro turkarnas bästa krafter med
i kriget, och flera bland dem äro
verkligt framstående, såsom t. ex. Abdullah’s
sympatiske, fint bildade stabschef Pertev.
Utan tvifvel har dock den turkiska
generalstaben en viss benägenhet att
teoreti-sera och glömmer då lätt, att hvarje
fältherre måste rätta sig efter
omständigheterna.
Det mä för öfrigt vara sant, att
Turkiet har enstaka framstående
fältherrar och statsmän af osmansk
härstamning. I allmänhet lämpar sig turken dock
föga för högre befattningar. Jag erinrar
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
