- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
55

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR

55

hennes sätt att mottaga brodern Roberts
förebråelser öfver hennes lättfärdiga lif. Hon
gled ned på golfvet i en knäböjande
ställning, härmad efter någon biissende
Magdalena, som hon sett på ett oljetryck, men
satte sig efter ett par sekunder diskret
tillrätta på stolen, då hon såg att hennes lilla
trick ej observerades.

»Skall jag ej få förbanna min egen
dotter», säger gubben Heinecke förtrytsamt i
sin hastigt påkomna indignation. Men
unge herr Curt Muhlingk och vi, som se på
henne rent estetiskt, hoppas att lilla Alma
skall få många beundrande blickar både i
Rosensäle och Wintergarten, utdela många
kyssar och dricka mycket sekt och Maitrank
innan hon sjunker i den berlinska
gatsmut-sen.

Milstolpar, komedi af Arnold Bennet,
som gafs på Svenska teatern, hade ett
ovanligt fyndigt uppslag. Den hade visserligen
rummets enhet, men tidens öfverskred med
52 år den dag, på hvilken det klassiska
dramat får röra sig, och hvad handlingens
enhet beträffar, så vare det nog sagdt, att
tre generationer hunno förlofva sig under de
tre akterna. Stycket var emellertid en
mycket angenäm bekantskap att göra, och
både författarens träffande observationer och
fyndiga kvickhet och den mycket goda
uppsättningen gjorde den, för att ej tala om
ett på ett par händer förträffligt spel, särdeles
sevärdt. Stycket spelar i ett förmöget
Londonhem i samma rum, sådant det ter sig
under krinolintiden 1860, under turnyrtiden
1885 och under snubbelkjolarnas och det
kvinnliga rösträttskrafvets dagar 1912, Man
får se, hur vi människor, i likhet med alla
andra organiska varelser, bli sämre och
fulare med åren samt anstickas af
konservativa åsikter. Huruvida detta med
konservativa åsikter också gäller gamla kråkor
och hästar vet jag dock ej. Att döma
efter »Milstolpar» gör äfven fru Pauline
Brunius ett undantag, ty hon var nästan ännu
mer förtjusande 1912 än 1885. Liksom
vissa likörsorter ge oss en exotisk sensation,
så medföra de olika stilskedena en viss doft
af något främmande behagligt och
välsmakande. Och 186 o-talsrummet med sina
mahognymöbler och sina dufvokuttrande
kärlekspar hade något pompöst och
socker-sött, som smakade som ett glas cacaolikör.
Det var också en god idé med den väl tecknade
Gertrude Rheade, som vågade säga nej un-

Fot. Herm. Hamnqvist.

MARIA SCHILDKNECHT SOM AUGUSTA
HEINECKE I »ÄRA».

der en tid, då det till och med var
skandalöst att slå upp en förlofning, och som höll
på karaktär och individualitet.
Kärleksscenen mellan John Rheade, väl spelad af
herr Bror Olson, och Röse (fru Gibson), där
den senare var som en blyg blomma,
böjande sig för allt, idealkvinnan från den
tiden, gaf oss en känsla af att sitta och
titta på våra föräldrars förlofning. För
sådana som tycka att det blir för besvärligt
att i böckerna läsa om »hur det egentligen
är» utan hellre på föreläsningar eller på
teatern skaffa sig en resumé är
»Milstolpar» att rekommendera, ty man får ett
tvärsnitt af det sista halfseklet i England,
industriens uppsving, förnämsjukans härj-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free