Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
57
Alexis Karenin. Denne hade
genom herr Bror Olsons
djup-tänkta och förträffliga spel
blifvit till det yttre och inre en så
äkta storryss, att man knappast
skulle önskat honom annorlunda
i någon detalj. Det skulle då
vara att något af fanatisk
hängifvenhet borde ha lyst fram i
hans ord om tzaren, något som
hade påmint om Stolypins, hvars
mask han bar, ord i
dödsögonblicket på teatern i Kief: »Jag
gläder mig att få dö i Ers
Majestäts närhet». Äfven kunde
hans redbara hårda själ kanske
bort komma med något större
ångest, då han öfvervägde frågan
om han hade rätt att hindra sin
lilla Sergei från att se sin, låt
vara, brottsliga mor.
Lydia Ivanowna, fröken Olga
Andersson, förföll till det vanliga
teaterfelet att göra en religiös
person hycklande. Rent
förvånande naturlig och impulsiv var
fru Ester Sahlin i sin svåra
goss-roll. Wronsky, herr Brunius,
uppbar med stor säkerhet sin
uniform men föreföll som civil allt
för litet förledande, och birollen,
löjtnant Machotin vid
chevalier-gardet, herr Petschler, hade något
smygande, smidigt i rörelserna,
som verkade slavisk kultur och
professionell förförare på ett både lustigt och
autentiskt sätt.
Det stora Ryssland, som är så nära och
dock så fjärran, det stora folket, som är
oss så olika och dock har så mycket som
vi tro vara typiskt svenskt, kommer oss
närmare också genom denna matta afglans
af »den ryska jordens store diktare», och
hela detta sällskap af nöjestörstande och
själfdissekerande, af lystna och asketiska
människor, allt i högre potens än som
brukas på denna sidan Östersjön, bli oss
mera förklarliga då vi sett dem på scenen, om
ock blott i andra hand tolkade af den
store hjärterannsakaren, som mer än någon
hade sitt folks lust att konsekvent gå till
de yttersta ytterligheterna.
Bland de få utländingar, som energiskt
arbetat på att göra skandinavisk litteratur
känd på kontinenten, är den ryske diplo-
Fot, AteJier Jæger,
ESTER SAHLIN SOM SERGEI I ÄNNA KARENIN.
maten grefve Prozor. I hans äktenskap
med en svensk adelsdam, en fröken
Bonde, föddes dottern Greta, och det var
helt säkert de blåa svenska blodsdroppar,
som den varmblodiga och ärelystna unga
damen har, hvilka förmådde henne att här
på Intima teatern inför en parkett — om
icke af konungar — så åtminstone af
baroner, visa sitt lefvande intresse. Det är
sannerligen ej för ofta man får höra
främmande språk på stockholmska scener, men
de gånger, då det sker, vill man bra gärna
ha förmånen att se och höra dessa
utländska konstnärer spela stycken från deras
egna länder. Kuriositetsintresset att ha reda
på hur Eleonora Duse eller Greta Prozor
uppfatta nordiska typer är nog litet för
speciellt. Hvad skulle fransmännen säga
om någon af de alldeles ypperliga
Berlinteatrarna skulle spela Alexandre Dumas
fils i Paris. Jag tror att hur intim och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
