- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
67

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Georg von Rosen 70 år. Af Erik Wettergren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GEORG von ROSEN 67

hålla i pennan, och han var inte
mer än en 12 års pojke, då han
med ritboken under armen fick
vandra till den rofvarkula af
vildsinta artistämnen, som kallades
konstakademiens principskola. Här
hörde unge grefven helt säkert
till de få som arbetade och som
med den flitige gossens
tillfredsställelse sågo hur Ringdahl, som
blef lärare 1856, tog i med
hårdhandskarna mot de allra
hjältemodigaste äppelkastarna och
lergöksvirtuoserna. På högtidsdagen
1857 nämnes han också med
utmärkt beröm främst bland skolans
elever, och snart avancerade han
i de högre klasserna, tills han efter
6 år kunde lämna skoltvånget och
Stockholm. Förälskad i
akvarellmålning får han en tid förlägga
sina studier till Leipzig — Egron
Lundgren var ju fortfarande gentleman
i London eller soldyrkare vid någon
medelhafsstrand —, och här lärde han
den svåra vattfärgskonsten hos Tysklands
främste i arten, Carl Werner. Utan att
ha den smältande lundgrenska koloriten,
var denne en säker tekniker, och hans
bilder från Egypten äga en viss hård
och solig glans, som fastnar i minnet.
Följande vinter studerade grefve von
Rosen vid den nybildade konstskolan i
Weimar. Från denna tid har jag sett
en italiensk parkinteriör, en torr och
lif-lös teaterdekoration i miniatyr, och några
tyskt gyttrade rumsstudier, allt i akvarell.

Under hela sin uppväxttid fick han
äfven använda de lediga
sommarmånaderna för sin utveckling och det på ett
sätt som i grunden torde varit mera
bestämmande för hela hans konstnärliga
typ än skolarbetet hos svenska och
utländska lärare. Då fick han nämligen,
som han 1891 själf skrifver i några tack-

GRKFVINNAN EUPHROSYNE VON ROSEN. 1896.

Medaljong för grafvården a K. Flottans

kyrkogård, Stockholm.

samhetens ord öfver sina föräldrar, *
»åtfölja min fader på mer eller mindre
vidsträckta färder, under hvilka jag i de
europeiska konstsamlingarna så till
sägandes omedvetet mottog efterhand intryck
och lärdomar gagneliga för hela lifvet —
— — —.» På så sätt aflagrade sig redan
tidigt intrycken af gammal kultur och
gammal konst, och bördstraditionerna
infiltrerades från ungdomen med de
konstnärliga traditionsströmmar, som mer än
annat hjälpte till att ge form åt hans
sträfvanden.

Under denna tid hade hans smak för
det pittoreska motivet, den historiskt
patinerade byggnaden med
staffagefigurer i en gången tids dräkter klart nog
visat sig, men den smaken delade han
med gamla och unga på akademien, och
någon klar historisk stil hade han lika
litet som hans lärare funnit.

Med ifrigt sökande händer trefvade

* Autografer och porträtt af framstående
personer, utgifna af P. Lindell. Ser. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free