Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Georg von Rosen 70 år. Af Erik Wettergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 ERIK WETTERGREN
vara nog sagdt om den stora taflan
att den äger så godt som alla de
nämnda för Leys typiska stildragen,
möjligen med en dragning till
uppmjukning af rörelsen, som pekar framåt. Grefve
von Rosen, som gärna är den förste i
kritiken af sina arbeten, säger att taflan
framför allt äger mästarens fel, hvilket
emellertid torde vara en något hård dorn,
då den är full af vackra och friskt
studerade detaljer, som ge löften. Den väckte
också ett stort uppseende både på grund
af sina ostridliga förtjänster och därför
att den introducerade en splitter ny
ar-kaiserande stil. Hvad som särskildt
ängslade herrarna i akademien var de svarta
strecken omkring figurerna, men Höckert,
den spjufvern, som också sett Leys på
Londonutställningen och förstod hvar skon
klämde, löste den faderliga oron i löje
med förklaringen: »Det förstå väl
herrarna, att det bära är pojkstreck!»
Svårare hade den store koloristen att smälta
den massa »kribbel-krabbel», som fyllde
duken från ofvan till nedan. Men så
belönades den med kungliga medaljen.
(Den tillhör nu grefvinnan Julie von
Rosen och är för mörk att med fördel
kunna reproduceras.)
Hvad man kan säga om
Sture-taf-lan — inte hade den en skymt af svensk
stämning, men nu stannade målaren
hemma och gjorde några kulturhistoriska
och etnografiska bilder från det egna
landet, hvilket studium emellertid inte
sätter djupare spår än att han, då han
några år senare målar »Ett brudtåg i
Sverige på 1500-talet», låter skaran
vandra ut genom porten på en norsk
staf-kyrka.
Nej, bort måste han, bort till fjärran
länder och fjärran tider, för att hitta hem
till sig själf. Och — en föregångare till
Hans Alienus — ställer han 1865 färden till
Österlandet, alla minnens och all historias
urhem, till Egypten och Turkiet, till det
heliga landet och till det älskade
mödernelandet. Nu står han inför något som
på samma gång är solbelyst verklighet
och som har den urgamla kulturens
genomlefvade och dragande mystik öfver
sig. Och nu komma de Wernerska
lärdomarna väl till pass. Med
akvarellkopp och ritblock sitter han dagarna i
ända på gårdar och i gränder, framför
vackra vattenbärerskor och sofvande
ba-zarjudar, och när han far hem har han
portföljen full af österländska skisser, af
hvilka några kanske äro allt för
Wernerska, allt för väl sedda i sin
detalj-skarpa precision, men af hvilka andra ha
en dyrbar och i sin rikedom afvägd
glans, som gör dem till små hela
konstverk. Några af dem bearbetar han
sedan dels till bilder för Ny illustrerad
tidning, dels till mångstämmigare
kompositioner, och den här afbildade »Bazar
i Öfre Egypten» visar, hur han kunde
ge dessa en fyllig och fantasifull
skugg-verkan och en ståtlig arkitektonik. Några
djupare spår i hans konstnärliga
utveckling torde den österländska resan dock inte
ha satt. Men det fanns intryck, som inte
ville låta sig utlösas i målad bild. De
voro för månghöfdadt rika, för jagande
snabba, allt för upprörande att fångas
inom ramen af en begränsad yta.
Synerna, som födts en afton, då han på
Hufvudskalleplatsen läst berättelsen om
Kristi död vid det röda skenet från solen,
som sjönk mellan åskmoln, lefde och
arbetade i hans inbillning, ända tills han
femton år därefter i form af en dröm
återberättade den »Sista dagens»
händelser så som om han själf varit deras
åsyna vittne. * Här gör han i grund och
botten detsamma som i sina historiemål-
* Första gången publicerad i »Litterärt
album, årg. III. I880», sedermera (1901) utgifven
som själfständig bok med illustrationer af Olle
Hjortzberg på C. E. Fritzes k. hofbokhandel
förlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
