- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
95

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Hvadan —. Af Karl-Erik Forsslund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVADAN -

Af KARL-ERIK FORSSLUND

i.

Hvadan kommer denna rytm, som

susar genom kropp och själ,
spänner fjädrar under foten,

spänner vingar på min häl,
ger sin täkt åt pulsens slag och

ger sin böljgång åt mitt blod,
gungar mig som gossens barkbåt

gungas af en mäktig flod,
bär och lyfter mig som vinden

bär en mörk och regntung sky
genom solig rymd — densamma

städs, och likväl ständigt ny?

A, jag känner den och hör den

i hvar muskel, i hvar nerv,
i hvart steg jag tar, hvart handgrepp

af mitt enkla hvardagsvärf,
i hvart ord min tunga talar,

i de jämna andedrag
och i armens pendelsvängning

och i hjärtats urverksslag.
Hör den bulta, hör den mäta

tiden, lifvet, natt och dag,
och det susar för mitt öra,

susar — a, är detta jag!

Hvadan kommer denna oro,

hvad är vind och hvad jag själf?
-Alla millioner röda

körn i blodets strida älf,
alla hvita vandringsceller,

alla nervers spindelnät,
muskelfibrer, väfnadstrådar

i en trollväf grann och tät —
alla darra, skälfva, klinga,

tusenstämmigt strängaspel,
orgelverk och eolsharpa —

hög är klangen, stark och hel.

Är det samma rytm i rymdens

dämpadt orkestrala sus,
nebulosors hvirfveldans och

vintergators orgelbrus,
åldradt mörka vandringsvärldars

kretsande och lugna gång,
rolöst irrande kometers

hetsadt själfforbrända sång —
samma rytm som gåtfullt susar

mig igenom kropp och själ,
spänner vingar, heta vingar

utaf eld på rygg och häl!

A, jag känner dem och hör dem,

hur de flamma, hur de slå!
Och de lyfta mig och bära

högt i rymder isigt blå.
Och jag sveper dem omkring mig,

vingarna af eld och ljus,
och jag fryser och jag brinner —

inom mig är rymdens brus,
inom mig är stjärnesvärmars

heta vilda hvirfveldans,
meteorers kör, kometers

själfforbrända bleka glans.

Jag är allt och jag är intet —

hvar är rymden, hvar jag själf?
Jag är ett af milliarder

körn i tidens strida älf,
men den älfvens flöde rinner

i mitt inres skogar fram.
Alla världar, alla väsen,

allas jubel, allas skam
famnar jag och bär inom mig,

och hvart vingslag och hvar sång
ekar i den rytm, som susar

genom blodets böljegång!

Ur en diktsamling som under årets lopp utkommer på Wahlström & Widstrands förlag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free