- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
119

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ERAN STOCKHOLMS TEATRAR 119

märksam och artig mot damer, än hvad
en fransman ur motsvarande samhällslager
brukar vara, men det är en smal, brant
och stenig väg som leder upp till de
obehagliga sanningarna. Jag har ingen
rätt att tala å den amerikanska manliga
ungdomens vägnar, men tror mig dock
kunna påstå, att den eljest så impulsive
Teddy, som hade nästan lika ogenerade
manér som sin höge namne, hvilken på
grund af sin ställning som president
i en stor demokrati till fint bildade
amerikaners fasa måste verka litet oborstad
för att slå an på de bredaste lagren,
bestämdt i ett fall gick för långt i diskretion.
Säkert skulle hvarje amerikansk herre,
liksom alla verkliga karlar i hela världen,
grundligt sagt ifrån till den vackra fru
Madeleine, om han som Teddy verkligt
älskade henne och faktiskt ville arbeta på
hennes skilsmässa för att få henne till sin.
Nu fick han henne skild utan att hon alis
visste om att Teddy älskade henne.
Sådana urmoraliska herrar finnas blott i
franska författares fantasi, sådana kvinnliga
blindstyren existera endast på scenen, men
det hade eljest ej blifvit någon pjes af.

Man behöfver ej alis vara bekyttad
öfver skilsmässan från herr Didier-Morel,
herr Personne, ty en tvifvelaktig politiker
och streber tål sannerligen allt hvad han
får. Men fru Roucher, fröken Åhlander,
var ej rätta typen för att vara hans Egeria.
Man skulle ha önskat att hon varit en
storväxt, svarthårig dam, med imposanta,
sköna och svällande former, och som
dessutom spelade lika bra som fröken Åhlander.
Aftonens pris tog herr de Wähl som Teddy.
Endast brytningen var misslyckad. Den
lustiga anglo-amerikanska brytningen är ett
stående nummer i fransk komik, men den
låter ej på det sättet som herr de Wähl
talade. Men sedan återstår ej annat än
att lifligt berömma hans gossaktiga,
gymnastiska sätt, som äfven så ofta skämmer
hans spel men här var en fördel, hans
humor, rättframheten och den verkligt äkta
känslan, särskildt i det moment, då han i
sista akten nästan storknar af lycka, allt
detta kom fram i hans spel med en brio
och en vitalitet, som gladde alla åskådarna.
Och så förstod han sig på målning också!
Madeleine, fru Hedberg, hade sin vanliga
charm och var vackert klädd, men det
räckte icke. Om fru Bosse hade varit

ANDERS EE V, i.r, Si;V ;:DDY I MIN
V..\N TEDDY.

bättre eller fr Brunius, båda vackra och
intelligenta sk des)(-vjrskor, vet jag inte
säkert. Mer le, påminner litet om
funderingar hur det kiJ-e l.-i gått, om vi segrat vid
Pultava. Ed t itt *- förlorade var väl i
främsta rrmn ■ .t\v\ faders. Hvad pjesen
beträffar, v^ An nog författarnas fel att
ha gjort >->*’ ’u-.’.-igt att få Madeleine
riktigt trc.åiVi’. Vn Gösta Hillberg skötte
sig bra forn it*v i>t*iuttade diplomaten, som
fick der. \i\ikr. inn litet för hastigt i sina
armar, ch -jr o enligt lustigt och
karaktäristik rrwi^keivid

J-i’r: Lru’-.T! hi r mänga af de
teaterbesökande pä j] \\ii-ri teatern betänka att de
egen th*’ren ’ar bjudna på sitt nöje och att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:53:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1913/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free