- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
121

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR 121

sentant för mildheten och kärleken och
mycket väl kunde säga: »Jag är icke
kommen att sända frid utan strid».

Det var egentligen de två sista
styckena som intresserade. Segraren, en
konstnärsinteriör med Strindbergska ekon och
med kyssar, där man undrade om ej
händelsevis en örsnibb eller en nästipp skulle
bitas af i förbifarten. Kärlekens yttringar
äro ibland lika hatets, lyder en af de la
Rochefoucaulds maximer. Hufvudintresset
låg på den sista enaktaren, Nattkyparen, där
man hade nöjet af ett mycket godt spel af
herr Laven, en direktör, som var full men
inte treflig, och af fru Karin Molander, den
låt vara prostituerade, men i alla fall
förtjusande, vackra och distingueradt klädda
fröken Änna. Det fanns ej så litet af
hetsig kraft i dialogen, men författaren
förefaller ofta nästan lika litet
verklighetstrogen som Änna. På Innocensen lär man,
till och med jämförd med utländska
förhållanden, vara ganska elegant, men sådana
damer, som ha till specialitet att icke vara
oskyldiga, äro, påstå opartiska kännare, i
Stockholm ej riktigt korrekt klädda. Det
var med häpnad man hörde, att Änna ej
tycktes ha fast bostad. Visserligen ha
Grängesbergarna fallit nästan lika djupt
som Änna, men skulle inte en
välmöble-rad dublett, äfven i vår karga nord, vara
den lämpligaste lösningen af bostadsfrågan,
då det gäller en flicka med Annas
förutsättningar.

Egentligen har väl Filip II, dä han
ligger i det iskalla cirkelrunda grafkoret
i Escorial i sitt lilla fack bredvid alla
Spaniens konungar, nu lika litet obehag af
att tusenden rysa öfver att han mördade
sin son, hvilket han emellertid ej lär ha
gjort, som Wilhelm Tell har glädje öfver
sina statyer. Han har ju till och med af
senare forskare frånkänts existens.

Emile Verhaeren, den store belgiske
diktaren, har äfven han dramatiskt
behandlat den legendariska familjetragedien i sin
Don Carlos. Pjäsen, som författaren
blygsamt kallar dramatisk episod, gjorde sig rätt
bra, men skådespelet var intet mästerverk.

Hufvudpersonens hysteriska ilska,
högfärd och omogna hugskott föreföllo så pass
statsvådliga, att man från den tidens
statsrättsliga synpunkt betraktadt måste gilla
faderns hårdhet — han gjorde dock strängt

Fot. Atelier Jæger.

KARIN MOLANDER SOM ÄNNA I
NATTKYPAREN.

taget ej annat än hvad den äldre Brutus
nu i snart 2,000 år fått så mycket beröm
för vid universitetsföreläsningar och i
temasvenskor. Herr Gustaf Molander gaf
en inspirerad bild af vacklandet mellan
öfvermod och feghet. Fröken Astri
Gul-brandsen som hofdamen-älskarinnan hade
både nobless och värme i sitt spel. Hon
var en typ som ej är så vanlig på våra
teatrar, och det vore roligt, om hon kunde
få den rätta spänstiga smidigheten. Nu
verkar hon både kroppsligt och själsligt litet
för hårdt snörd. Det var naturligtvis svårt för
herr Ståhl att verka lika grave y majestuoso

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free