- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
125

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin - Ur bokmarknaden. Af Erik Hedén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR BOKMARKNADEN 125

Det var riktigt hemtrefligt att få springa
omkring i gränder och brinkar i gamla
staden och konstatera hur bra S:t Göran
gjorde sig, där den reser sig som en klippö
ur floder af busighet och brackighet.

En tänkare, som vill se på stockholmsk
humor i dess yppigaste och mest äkta
gestalter, måste beundra hrr Blomstedt och
Sonnander. Redan rösttimbren inbjuder
till skratt, och föredraget af visorna har
fulländningens prägel.

Till sist hr Hultman. Aldrig har jag
förstått i hvilken grad han var en
kraftnatur som här. Man kunde använda honom
som illustration på den latinska termen
vis comica. Hans torggumma med
manfientliga tendenser och hennes hånfulla,
knyck på hufvudet åt oss manfolk
framkallade den hyllning, som den energiske
ifraren för de olympiska spelen kanske
helst önskar sig, det mest hjärtliga
olympiska löje.

Algernon Charles Swinburne: Åtal anta i
Kalydon. Översatt av K. G. Ossian-Nilsson.
Stockholm, Albert Bonnier.

mm^MTT SWINBURNES Atalanta i
Ka-iv/-\\\| lydon hör till världslitteraturens
Wi V\] mästerverk gör ej boken till något
K22&&JI så särskildt märkvärdigt, ty af
sådana finns det ju ända ett par tusen
stycken. Märkvärdigare är att det, ett modernt
drama med antikt ämne, är verkligt antikt
till sin ton; ty de diktverk, som fylla det
krafvet, uppgå ej till många tiotal.

Det minst viktiga är härvidlag styckets
rikedom på antika anspelningar, antik
lärdom. Mindre betydelsefulla äro ock de
direkta efterbildningar af klassiska
litteraturställen det innehåller, ehuru dessa både
äro tillräckligt lika och tillräckligt olika
förebilderna för att fröjda den som känner
originalställena, liksom äfven den som icke
känner dem, blott han har sinne för antik
dikts skönhet. Nej den verkliga
frändskapen med antiken ligger djupare.

Naturligtvis har Ossian-Nilsson rätt, när
han i sitt företal framhåller att styckets
grundstämning är modern. Eljes vore det ett
lärdomsverk, icke ett diktverk. Men det
öfverraskande är att se, hur väl Swinburnes
moderna ända och formsmak stämmer med
den antika. Dramats talpartier äro ju ej
skrifna på det häfdvunna antika måttet,
sex-fotade jamber, utan på femfotade, d. v. s. på
det engelska versdramats nedärfda taktmått.
Men Swinburne har gifvit detta en antik stili-

sering därigenom att han låter alla
rader-sluta på ett enstafvigt ord. Därigenom har
han räddat förvånande mycket af den
klassiska rytmen in i sin vers. Korsångerna
äro ännu mindre antikt formade, de äro
ju genomgående rimmade, och det samma
gäller de »kommatiska» partierna, d. v. s.
de som sjungas på lyriska versslag af styckets
hufvudpersoner (jämte kören). Men
omväxlingen af versmåtten, liksom växlingen
af kortare och längre rader inom hvarje
särskildt mått, satsbyggnaden med dess
långdragna men just därigenom mäktigt verkande
meningar, det skönhets- och meningsfyllda,
dunkel, hvaraf sångerna äro präglade, allt detta
ger äfven dessa partier en stark antikstämning.

Att dramat icke bjuder någon mer
invecklad handling eller någon egentlig
intrig, att den egentliga handlingen försiggår
utom scenen, så att vi endast se dess
spegling i personernas själslif, detta är ju god
antik form och därtill en som
idealiskt passat Swinburne. Ty det han ville
ge var lyrik och själsskildring men ej
händelsespänning eller intrig.

Själfva karaktärsteckningen är också,
hållen i klassisk enkelhet. Meleagros är
den typiske unge hjälten, hvilkens kraft och
ädelhet räddas från att bli entonig genom
brytningen i hans själ mellan kärleken till
Atalanta och vördnaden för hans mor. Hans
kärlek till modern, hvilken t. o. m. drifver
honom att hylla henne midt i de dödskval
hon bragt sin son, står i fullaste samklang

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free