Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur bokmarknaden. Af Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN 127
I det hela har öfversättaren återgifvit
rytmen, hvilken särskildt hos Swinburne är
af så stor vikt, med allt det mästerskap som
man kunnat vänta af en bland Sveriges
allra förnämsta verskonstnärer.
Hvad tolkningens språkliga ton angår,
stötes nog mer än en tillbaka af dess
dunkel. Någon gång har öfversättaren gjort
detta onödigt stort. När kören hos
Swinburne sjunger hur
— — madness and the infatuate heart may breed
From the word’s womb the deed,
And life bring one thing forth ere all pass by,
Even one thing which is ours yet cannot die —
Death. Hast thou seen him ever anywhere,
Time’s twin-born brother . .. ?
och Ossian-Nilsson öfversätter:
— — dårskap aflar fram och blandadt råd
ur världens kved ett dåd,
och lifvet innan allt förgår som flarn,
ger oss ett barn — sist ett odödligt barn
som heter döden. Såg du någonstädes
tidens samfödde . . . ?
så är för det första tolkningen af the word!s
med världens (the world’s) ett så vidt jag
kunnat se ensamstående slarffel. Vidare
står man ju inför den svenska tolkningen
något undrande öfver hvem »tidens
samfödde» är, medan Swinburne klart angett,
att tvillingbrodern är döden.
Men dylikt är undantag. I det hela är
öfversättningens dunkel endast en fullt sann,
en känsligt men dock o förskräckt formad
spegel för originalets förnämt
svårtillgängliga men på intet sätt otillgängliga dunkel.
Hvad slutligen den Swinburneska
versens tredje hufvudegenskap angår, dess
mörkt och behärskadt lidelsefulla,
imponerande mer än befriande, men djupa och
därför aldrig bleknande skönhet, så har
Ossian-Nilsson återgett den på ett sådant
sätt, att all kritik förstummas. Så tolkar
endast den borne dikttolkaren, hvilken
dessutom själf är skapande konstnär. Ett
enda prof:
Hvad skall med alla tårefloder ske?
Månn de som källsprång högt i gudars himmel
få tjäna morgonen till bad? Månn de
likt stjärneblom åt natten strålglans ge
och åt Plejaders dräkt ett pärlevimmel?
Kanhända skola de som böljor dö
i sorgens bottenlösa tåresjö,
den stora källsjön utan ände,
som släcker gudars sorg ? . . .
Ve eder, gudar, ve och ve er prakt:
er hårda himmel är dock gul af guld,
hvad hot vi slunga med vår svaga makt
mot portar, bommade af kval och skuld,
och golf, dem våra smärtor stenbelagt!
Med ögons, läppars trötthet kämpa vi,
med barmens klagosuck och jämmerskri;
sorg är vår mat och våra lemmars dräkt,
och dar vi möta, vi ej ville mött,
och nätter där vårt sinne åldras trött — ...
Vårt ljus och mörker liknar blad af blom;
som skrumpna hän: en stund är ljuset klart,
och nästa stund det dör i vinter tom.
En smula frukt är än vår egendom,
men masken * får den snart.
Att tolka engelsk dikt är särskildt
tacknämligt därför, att om tolkningen fullt ut
lyckas, den blir skönare än förebilden — så
mycket skönare är svenskan än engelskan
(och än alla andra germanska språk)! Jag
vet hittills blott en som kunnat öfversatta
Swinburne så: den oförgätlige och därför
grundligt förgätne Edvard Fredin. Hans
Swinburnestolkningar i Skilda stämmor
utgöra kronan i denna lyriska
öfversättnings-bok, säkerligen den främsta som finnes på
svenska. Först i Ossian-Nilsson har han fått
en medtäflare vard att frukta. Dennes
tolkning af Atalanta i Kalydon är — jag
upprepar envist och oförsynt ett uttryck,
för hvilket Ossian-Nilsson redan tagit mig
vid öronen — likvärdig med lasstals
berömd svensk nutidslitteratur.
Ek Hn.
* I boken står marken, men det är väl
tryckfel. Originalet har the worm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
