Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tzu Hsi. Af Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TZU HSI
135
FREDSUNDERHANDLINGARNA I SHIMONOSEKI 1895. FÄRGTRÄSNITT AF
KOU-BO-TA BEI-SEN.
nästan majestätsbrott, då kejsarens titel
var: Herre af 10,000 år. Tvisten
slutade, som ej sällan var fallet i
1500-talets Italien och 1700-talets Ryssland,
med att den ene antagonisten tämligen
oförmodadt afled. Så blef fallet med Tzu
An, men som »moderlig och lugn» sade i
sin afskedsskrifvelse före döden: »Många
hederstitlar och välgärningar hafva kommit
mig till del, hvarför skulle jag då sörja?»
När »Fortsättning på glansen» fyllt 17
år, måste han få makten, och Tzu Hsi
valde då sin systerdotterLung Yutill
kejsarinna, men kejsaren lär ha varit
kallsinnig mot denna gemål och föredrog
två älskvärda bihustrur, som lystrade till
namnen Pärlan och Den glänsande.
Tyvärr hade Kuang Su ej ärft
mycken fasthet af sin duktige och kloke
fader, prins Chun. Denne kraftige
mand-chuprins, som af blygsamhet afböjt
erbjudandet att få använda aprikosfärgade
sidengardiner i sin bärstol — motsvarande
på vårt uttryckssätt: Åkte hellre i eget
än i kejserligt ekipage — hade visat stor
energi i 1880-talets strider mot
fransmännen och genomskådat Sydkinas
högförrädiska planer mot hofvet i Peking.
Då hans bärstol trängde sig fram genom
Kantons trånga gator bland myllret af
hundratals blåklädda hvitsulade resliga
kineser, såg han hatet glöda ur deras
sneda ögon och tänkte nog med skäl,
att den mandchuriska hårpiskan snart
nog var det enda lojala de hade. »Det
vore bättre», utropade han en gång i
ursinne, »att öfverlämna riket till de
utländska djäflarna än att låta det styras
af dessa kinesiska rebeller.» År 1891
dog Chun och begrofs i ett tibetanskt
böntäcke samt fick, trots en del ytterst
invecklade dynastiska betänkligheter, efter
mycket motstånd titeln Afliden kejserlig
fader. Ett par år efteråt började kriget med
»dvärgbanditerna», som japanerna kallas
af de mera resliga kineserna. Den store
Li Hung Chang lyckades ej besegra
Japan och ansågs därför på gammalt godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
