- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
139

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tzu Hsi. Af Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TZU HSI 139

vågade sig den 20 juni 1900 ut i staden
för att begifva sig till kinesiska
utrikesdepartementet. Han blef genast skjuten.
Mördaren, soldaten En Hai, tillfångatogs
sedan genom en japansk spion. En Hai
erkände mordet, men då man ville
framhålla, att han varit drucken, svarade han:
»Vin är godt, och jag kan dricka
ganska mycket, men den dagen hade jag
icke smakat en droppe. Tror ni att jag
skulle vilja minska mitt ansvar — jag
är glad att dö därför att jag dödat en
af mitt lands fiender. Var god och
halshugg mig genast».

Ching Shan skrifver i sin dagbok
angående von Kettelers mord, att den
nyssnämnde Yuan Chang låtit lägga von
Kettelers kropp i en likkista, och han
påstår att »skurken» försvarade sitt
handlingssätt med att »han kände den tyske
ministern personligen och icke kunde
uthärda tanken på att lämna hans kropp
utan kista. Meng-Tsze, (372—289 f.
Kristus) säger: ’Medlidandet är gemensamt
för alla människor, ingen kan se ett barn
falla i en brunn utan en känsla af fasa och
medlidande’, men dessa kinesiska förrädare
känna medlidande med vårt gamla rikes
fiender. I sanning egendomligt. . .»

Hög och låg, boxare eller
reformkines, nästan alla dessa kineser visade det
mest upphöjda mod och att de alla
grundligare än vi europeer lärt sig den konst,
som är den svåraste af alla och som alla
behöfva, att kunna dö enkelt och
värdigt. Och däraf skulle de nu bli i allra
största behof, ty sedan den elektriska
gnistan meddelat tyske kejsaren hans
ställföreträdares mord, befallde han, att
mördarnas blod skulle flyta där Ketteler
dödats och att Kina där skulle uppresa
ett minnesmärke för att hedra den
modige tysken, hvars kejsare nu skulle
tvinga Kinas härskarinna, ehuru han bodde
på andra sidan jordklotet, att ödmjuka
sig och halshugga sina egna vänner.

Samtidigt med att europeiska
undsättningsexpeditioner anlände till Peking
den 15 augusti på morgonen »vid tigerns
timme», rymde kejsarinnan och tog
kejsaren med sig. För fyrtio år sedan hade
hon själf afrådt sin make att fly på detta
sätt. Nu framträdde kejsar Kuang Sus mest
älskade bihustru, den förutnämnda
Pärlan, och afrådde kejsaren från att lämna
Peking. »Stoppa ner henne i den där
brunnen», var Det moderliga ansiktets
kärfva svar, och under det att kejsaren
med gråt och knäfall protesterade,
kastade eunuckerna Li och Sung ned den
höga damen i brunnen. Sedan Tzu Hsi
väl repat sig från denna lilla obehagliga
episod och öfver sin förargelse att
behöfva lägga upp sitt hår på kinesiskt
och ej på mandchusätt, tog hennes
medfödda lifslust ut sin rätt. Hon
intresserade sig för och förvånade sig åt hur
uselt det lägre folket hade det. Om allt
detta hade hon icke haft en aning, då hon
enligt kinesisk etikett ej fått vara utom
sina palats, och hon ömkade sig öfver
de fattiges hårda lott. Själfva resan
roade henne mycket. »När allt kommer
omkring är det skönt att få se litet af
världen», sade hon till Kuang Su. »Under
lyckligare förhållanden vore det mycket
angenämt», genmälde kejsaren beskt.
Kejsarinnan komplimenterade ifrigt
guvernören Yu Hsien för hans mord på de
kristna missionärerna, men var nog klok
att förstå att de kristne ej skulle vara lika
tacksamma. Finkänslig som alltid, tillsade
hon därför sin guvernör att »priset på
likkistor nu vore i stigande», hvilket på
kinesiska var en uppmaning att gå och
hänga sig. Den intelligenta och
modiga gamla damen lyckades på bästa
sätt tillgodogöra sig denna nödtvungna
»hösttur i inspektionssyfte». Hon
häpnade åt att ej hela Kina kunnat på två
månader intaga de af blott ett tusen
hvita försvarade legationerna i Peking

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free