- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
142

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tzu Hsi. Af Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

CARL G. LAURIN

peret till en af sina gemåler. Om Tzu
Hsi skrifver han: »Hon har alltid hatat
oss, men till mitt elände under de sista
åren är Yuan Shi Kai skulden — när
tiden kommer önskar jag att Yuan utan
vidare må blifva halshuggen.» Klockan 5
samma dag afled kejsaren på
Oceanterrassen i närvaro af änkekejsarinnan samt en
första- och tvenne andrarangsgemåler.

Redan dagen därpå blef det
storänke-kejsarinnans tur att begifva sig till »De
nio källorna». Strax innan hon dog bad
man henne uttala »sina sista ord».

»Låt aldrig någon kvinna mera
inne-hafva högsta makten i staten», yttrade hon,
sträckte ur sig, vände, som det höfves
en döende, ansiktet mot söder och
utandades sin sista suck. Strax före
döden hade hon sagt, att hon ej ångrat något
hon gjort. Hon hade alltid blott sökt statens
väl. Efter sin död fick hon större hederstitlar
än någonsin någon kvinna i Kina hade
fått. Hennes namn i historien blef »Den
plikttrogna, vördnadsvärda och ärorika».

Den som vill ha ett starkt intryck
af Tzu Hsi som hon gick och stod i
Sommarpalatsets svala salar och lummiga
trädgårdar bör läsa den amerikanska
konstnärinnan Miss KATHARINE A. Carls
bok om hur hon år 1903 målade den
höga damen. Den visar tydligt att de
kinakännare ha rätt, som påstå att
stor-änkekejsarinnan under de sex sista åren
af sitt lif på det mest energiska sätt
och till gammalkinesernas förtrytelse
sökte vara så älskvärd som möjligt mot
européerna. En fransk diplomat har
nyligen sagt: »Ett belefvadt sätt finnes
numera blott i Kina», och de ge oss ett
egendomligt intryck af hög och utsökt
kinesisk kultur dessa den amerikanska
damens skildringar af den förfining, den
tysta vördnadsfulla högaktning som
omgaf kejsarinnan öfver »Blommornas rike».
I de af nyplockade sällsynta blommor
doftande salarna öfverhopades amerikan-

skan med älskvärdhet. Kejsarinnan,
förvånande ungdomlig för sin ålder, var
begåfvad med en charme som tjusade
alla. Som ett barn kunde hon fröjdas
och sörja, hon var behagfull som en ung
kvinna, och det förvånar ej om hennes
skiftesrika lif lärt henne den visdom som
pryder ålderdomen. Tyst tassade man
genom salarna, småleende presentade
man hvarandra frukter, stilla gledo
båtarna öfver småsjöarna, under det
eunuc-kerna uppläste med mild stämma
kinesiska dikter, men under Tzu Hsis
lugna yta lefde alltid en omättlig hunger
efter makt, som hos alla stora härskare.

Hur hade det gått, om hon
fortfarande lefvat? Hade hon kunnat stilla det
uppror mot mandchuväldet, som i
september 1911 började resa hufvudet
och som den 13 februari 1912 störtade
dynastien och mandchuerna samt införde
något 9som kallas republik under Yuan
Shi-Kais styrelse? Därom vet man lika
litet som hur Kina, med allmän, lika,
direkt (äfven kvinnlig?) rösträtt kommer
att ställa sig till proportionella val eller
officiella djäfvulsbesvärjelser.

Det är kanske ej förhastadt att
antaga, att mycket af det gamla Kina
kommer att fortlefva.

Det urgamla riket har lyckats utdrifva
många olikartade djäflar af alla kulörer,
både i hjälmar och turbaner, både i kepi
och pickelhufva. Det skall nog lyckas
dem äfven under detta århundrade. För
Asien har Kina alltid varit det stora
kulturlandet. Då Tamerlan på
fjortonhundratalets början skulle skaffa sig det
finaste för sitt harem, föll valet på små
sminkade kinesiska prinsessor, som i
broderade sidendräkter skulle trippa
omkring i Samarkands palats. Ännu samla
rika perser på kinesiskt blåhvitt porslin.

Europa har vetat litet om Kina. På
sextonhundratalet försökte våra listigaste
jesuiter genom att afmåla Jesus snedögd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free