- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
144

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tzu Hsi. Af Carl G. Laurin - Ensam i skogen. Af Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

CARL G. LAURIN

ket af det som rör sig hos de hundra- religiösa öfverhufvud, på vinternatten

tals millioner, som pyssla på risfälten, knäböja vid himlens altare i Peking,

på flodbåtarna, på de oändliga områdena Där skall han åt sina höga förfäder

mellan Yunnan, där påfåglar skrika och offra siden, buljong och brännvin, där

tigrar smyga i snåren, ända till de nord- skall han bedja för Kina till den gud

liga trakter, där karavanernas raggiga ka- han kallar Allsvåldige himlen, herren i

meler skrida fram öfver snötäcket, blir väl höjden.

alltid en hemlighet för oss, men i många Är det ej som en symbol för all
saker äro dock alla människor lika. Vi smärta mänskligheten från tidernas morgon
vilja alla ha mat och guld, kärlek och har lidit och af hvilken den till
dagar-ära. Vi fasa alla för döden och det okända. nas ända skall pinas med brott, blod
Under årets mörkaste tid, då vi fira jul och brand, att på altaret en lefvande
i Sverige, glädjande oss åt julgalten och tjur förtäres af offerlågorna och att,
un-julbrännvinet, och röras af änglahäls- der det hans vrålande fyller luften, ur
ningen: Frid på jorden, skall den lille tusende kinesstrupar stiger mot stjärnorna
kejsaren, som trots republiken blir Kinas hymnen: Allmän fred.

ENSA/n I SKOGEN

Af RUBEN G:SON BERG.

Se, bakom björkarnas kronor

står kvällshimlen lågande röd!

Se, bakom björkarnas ljusdunkla kronor

står kvällshimlens måttlöst förtärande glöd!

Hösten är kommen, natten är nära,

vägen bär ned mellan branter i skog.

Mörkret blir tyngre, skuggor förfära,

brisen i kronorna längesen dog.

Men det prasslar i riset, det rasslar bland starren,

det knastrar i barren —

är det steg jag hör? Hvem vandrar väl här?

Bortom furornas stammar, där kvällshimlen flammar,

går Fångareman, och en fackla han bär.

Nyss höjde han facklan, det lyste i skyn,

där molnen förbrunno, nu.har han den svängt,

han för den längs marken, han håller den sänkt,

han vill tända skogen i brand!

Jag fattiga barn, som går ensam härinne!

Med skräck i mitt sinne,

med hemska sagor från fordom i minne —

hvem hjälper mig ut, hvem tar mig i hand?

Hvem leder mig, stackare, hem vid sin hand?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free