- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
149

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Något om familjenamnen hos svenska romanhjältar. Af Märta Tamm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÅGOT OM FAMILJENAMNEN HOS SVENSKA ROMANHJÄLTAR 149

Gyllenborst, riksdagsman Hipsson o. a.
Så snart det gäller satir nybildar han
gärna, i »Svarta Fanor» (1907) äro nästan
alla namnen af författarens eget fabrikat.
De följa ingen viss typ, men äro
påfallande vulgära, liksom tonen i hela
boken för öfrigt: professor Stenkåhl,
bokhandlar Kilo, fru Ärtberg, målaren Nyrax
m. fi. Den olycklige Zachris uppträder
ej här för första gången; i »Götiska
Rummen» (1904) skymtar han redan,
(men där med namnet stafvadt Sakris).
Han lär ju vara tecknad efter lefvande
modell, men namnet har sin egen
historia. Strindberg berättar själf i slutet af
»Svarta Fanor», att Zachris vore
förträffligt skildrad i Hoffmanns »Klein
Zaches, genannt Zinnober», och de båda
herrarna ha verkligen mycket liknande
karaktär. »Klein Zaches» är en ren
symbol; han är ett vanskapadt litet
vidunder, som genom ett slags trolleri fått
förmågan att låta allt förträffligt och
utmärkt, som andra i hans närvaro tänka,
säga eller utföra, komma sig till godo.
Och om Zachris heter det: »Denna lilla
fula obetydliga man skulle ingen roli
ha spelat, om han icke ägt några
fruktansvärda underjordiska egenskaper–––-

han hade en förmåga att intränga i
andras lif, plöja med andras kalfvar, så att
han förväxlade sin person med deras.
— — — Han begagnade allt hvad som
sades till ett propos för sig.» — Kanske
har Strindberg genom namnet velat
antyda, det Zachris-figuren skall fattas
symboliskt jämte — eller trots — allt
det personliga i den.

Men det är ej blott vid satir som
namnen genast liksom sätta oss in i
situationen; de ha vanligen ett mer eller
mindre karaktäristiskt stämningsvärde,
äfven om detta ej alltid är fullt individuellt
betecknande för sin man. Hvilken
harmoni råder ej mellan de klingande
namnen i »Gösta Berlings saga» och det ly-

sande, glada lifvet kring »Löfvens långa
sjö», där kavaljererna sorglöst lekte bort
tiden! Men hur skulle de ta sig ut i
en hvardagshistoria som Strindbergs
»Hemsöborna» eller i en skildring af
mer eller mindre afsigkomna brackor
som i Nordströms noveller? I
»Hemsöborna» passa utmärkt sådana namn som
Carlsson, Flod, Norman, Rundqvist; de
ge ett intryck af hvardaglighet och säga
för öfrigt ingenting.

På tal om »Gösta Berlings saga»
kan det vara af intresse att litet
närmare ta reda på de däri förekommande
namnens möjliga ursprung. De äro
hopplockade från de mest olika håll, som
några exempel visa: Uggla är en
gammal värmlandssläkt, Dillner egentligen
norrländsk, Orneclou och Stjärnhök äro
utdöda ätter — den sistnämnda
påträffas f. ö. hos Fredrika Bremer i
»Hemmet» (1839) — Altringer och Fuchs
egäntligen tyska släkter. Att
Keven-hiiller, uppfinnaren, fått tysk
nationalitet har nog samband med sägnen om
den tyske Hiibbelein, som försökte flyga
och tycks ha gjort vidlyftiga
uppfinningar. Tills för något år sedan kunde
Karlstadborna visa på den aldrig
fullbordade »Hiibbeleiens kvarn» på en
udde i Klarälfven. Med afseende på
grefve Dohna och hans i Italien
enleve-rade maka, Elisabeth von Thurn, kan
det ha sitt intresse att anmärka, det
ätten Dohnas siste manlige ättling afled
1820 — »grefve Henrik» var »den siste
Dohna» — och ätten von Thurn
härstammade från Italien, om nu dessa
sakförhållanden kunna ha gett Selma
Lagerlöf något uppslag.

Ett namn som spelar en stor roli
hos henne är Liljecrona. Hon kan ha
hämtat det från flera håll: år 1681
fanns i Värmland en landshöfding
Lilliecrona, och ätten fortlefver ännu. Men
redan Marie Sophie Schwartz har en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free