- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
153

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Något om familjenamnen hos svenska romanhjältar. Af Märta Tamm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÅGOT OM FAMILJENAMNEN HOS SVENSKA ROMANHJÄLTAR 153

Namn på -el (18), -er (91), -in (54),
-ing (48) samt enstafviga brukades
mycket redan af de äldre författarna, medan
den moderna smaken dessutom fattat en
särskild förkärlek för namn på -e (54),
-en (36), -ell (24), -ers (9), -us (38), de
äro i stadig tillväxt. I synnerhet
-^-namnen ha under de två sista decennierna
förekommit allt tätare. —

Hvad nybildandet af namn beträffar
får man nog yttra sig med största
försiktighet, enär det i många fall är hardt
när omöjligt att utreda, huruvida ett
namn funnits på något håll, innan det
tagits upp af den eller den författaren.
Namnkataloger och släktböcker bereda
en de största öfverraskningar härvidlag,
det är fast otroligt hur många »gjorda»
namn, som verkligen begagnas i lefvande
lifvet. Detta hindrar nu inte, att
författaren mången gång tror sig nybilda,
omedveten om, att någon varit före
honom, men sådana fall äro svåra, för att
inte säga omöjliga att påvisa. Det
förefaller till exempel, som om Mathilda
Roos hade många nybildningar, men då
man vet, att hon med flit sökte använda
utdöda släkters namn, måste man ställa
sig litet tveksam inför dem, äfven om
de ej upptagits i någon släktbok.

Emellertid ser det ut som om
nyskapandet tilltoge hos yngre författare.
De sanna 80-talisterna höllo sig strängt
till verkligheten, äfven vid val af namn.
I Strindbergs mera objektiva
skärgårdsromaner finns ej ett enda nytt namn,
knappast hos Ola Hansson, Geijerstam,
Ernst Ahlgren, Änne Charlotte Leffler.
Det är äfven i sanning ett tidens tecken,
att hjälten i Ernst Ahlgrens »Fru
Marianne» (1887) lyder det enkla namnet
Olsson. 90-talisterna gå i detta fall i
sina föregångares fotspår, man träffar
just inga nybildningar hos Levertin,
Selma Lagerlöf, Per Hallström m. fi.
Hvad yngre författare angår, är det svårt

att uppställa någon regel, då deras
namnval mest tyckes bero på hvars och ens
privata tycke och smak; dock vill det
synas, som om några bland dem,
särskildt Ullman och Runa, gärna bilda nya
namn. Elin Wägner har äfven i
»Pennskaftet» (1910) en fröken Morgonvind,
socialdemokrat; det torde vara ett fritt
uppfunnet namn, måhända inspireradt af
de socialdemokratiska kvinnornas tidning
»Morgonbris». Eljest använder fru
Wägner i likhet med en del andra gärna
namn, som visserligen redan förefinnas,
men dock höra till de ovanligare, ex.
Beck, Magnus, Gylling i »Pennskaftet».
Somliga författare gynna särskildt
utländskt klingande namn, förmodligen för
att icke råka i kollision med inhemska
familjer. Marika Stjernstedt har sådana
som Salta, Herz, Christmas; Ellen
Kleman: Wendt, Gläuber, Rath; Annie
Åkerhielm: Rantzau, Leslie, Jörgensen,
Sörensen. Hos andra förekomma de mera
sporadiskt: Imhoff (Levertin), v.
Schlip-penbach (Lidman), Spitzenholdt (Runa).
Det förefaller som om danska och tyska
namn utöfvade den största
dragningskraften på våra författare; de ljuda ej
fullt så främmande för oss som t. ex. de
franska och engelska.

Romanernas adelsnamn äro på det
hela taget lättast att få klarhet öfver,
då man har tillgång till goda ättartal.
Det tycks råda alldeles samma
grundsats hos så godt som hela raden
författare från Cederborgh till Sven
Lidman, nämligen att sällan begagna namn
på lefvande ätter oförändrade, men gärna
ta upp utdöda ätter — någon gång
utländska —■ eller i annat fall nybilda efter
gamla bepröfvade mönster. Ett ganska
bekvämt sätt är att förädla borgerliga
namn med tillhjälp af ett litet »von»,
ex. von Pers, von Linden. Metalliska,
astronomiska och zoologiska
förstafvel-ser äro eljest mest omtyckta; det vimlar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free