Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Fjärde häftet
- Fredrika Bremer som ung. Af Hilma Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i;8
HILMA BORELIUS
lingshistoria med en mer eller mindre
fattig formel.
*
Barnet, den halfvuxna och nyss vuxna
unga »Fredrique» Bremer, är med liflig
åskådlighet porträtterad dels i systern
Charlotte Quidings lefnadsteckning, dels
af Fredrika själf. Petrea i »Hemmet», den
obegränsadt hjälpsamma, framfusiga,
di-sputersjuka Petrea är ett med stor humor
tecknadt själfporträtt, men insatt i en
omgifning af helt annan art än det
Bre-merska hemmet och fritt från de
slagskuggor, som förmörkade redan
Fredrikas barnaår. De själfbiografiska
anteckningarna af 1831, så ytterst viktiga för
kännedomen om hennes lif frånv 20 till
30 års åldern, ge också i sin summariska
öfversikt öfver barndomsåren
upplysningar, som saknas hos Ch. Bremer och
i »Hemmet». Här och hvari hennes
böcker och utkast finnas episoder och drag,
som man genom någon af de tre nämnda
källorna känner igen såsom hämtade
från henne själf som barn och
half-vuxen.
Sin af systern Charlotte vitsordade
böjelse att förstöra saker tillägger
Fredrika de små Pullorna, »Presidentens»
yngsta »döttrar». »De voro
besynnerligt fallna för experimenter, särdeles i
fysiken. De pröfvade oupphörligt,
huruvida vissa ämnen voro brännbara och
andra icke, huruvida det, som gick
sönder, då man slog det emot sten, icke
torde hålla, då man slog det emot trä,
ifrån huru stor höjd man kunde släppa
ett glas i golfvet innan det gick sönder
o. s. v.» Detta motsvarar fru Quidings
berättelse: »En dag hade Fredrika och
jag utaf en af min mors vänner fått
hvardera två vackra figurer af fransyskt
porslin. Innan aftonen hade Fredrika
undersökt, om den ena af dessa figurer
skulle hålla, om den kastades på ste-
narne, som voro inlagda i golfvet
framför kakelugnen; den andras hållbarhet
pröfvades på en vedbörda, som bars in
för att elda med ... En annan dag
kom hon till min mor och ville lämna
henne tre skillingar, de enda hon hade
kvar i sin lilla kassa, och bad om
förlåtelse för det hon slagit sönder en karaffin
och tre glas; hon ville nu lämna dessa
tre skillingar som ersättning. Min mor
kunde icke låta bli att skratta.
Fredrika fick blott en tillrättavisning och
fick behålla sina tre skillingar.»
Andra gånger aflöpte det icke så
fredligt när Fredrika gjort sig skyldig
till en förseelse, tappat något, rifvit
sönder sina kläder eller kommit för sent
till måltiden. Endast på landet hade
barnen lof att gå ut, och dessa
frihetstider, eljest så uppskattade,
mångfaldigade förseelsernas och bannornas mängd.
Den medlande Charlotte finner, att
modern blef »väl sträng» mot Fredrikas
ofta visade glömska af tillsägelser, hon
nyss fått. Detta liksom faderns
häftighet skulle dock i och för sig ej varit
nog för att göra hennes barndom så
olycklig som den verkligen var.
Föräldrarna voro ej mycket tillsammans med
sina barn, så länge dessa voro små, och
många små barnsliga puts, afsmakandet
af frestande anrättningar, som enligt
tidens sed voro bestämda ensamt för de
vuxna, eller något barnsligt skämt med
informatorn Reuterborg, kommo aldrig
längre än till deras närmaste
uppfostrarinna, »Bonne Amie» Frumerie. De
icke af försummelse utan programenligt
tunnklädda och vintertid ständigt
frysande, på knapp kost satta, alltid
hungriga små flickorna Bremer hade icke
mycket af vare sig frihet eller frisk luft,
framför allt icke i staden. Men deras
uppfostran ordnades både omsorgsfullt och
planmässigt, och fadern, en stoiker till
karaktären, en häftig man till lynnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:53:14 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1913/0199.html
