- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
179

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Fredrika Bremer som ung. Af Hilma Borelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FREDRIKA BREMER SOM UNG

179

var med all sin gammaldags
husfadersstränghet djupt fäst vid sina barn. När
de båda äldsta döttrarna, Charlotte och
Fredrika, under sin nattvardsläsning
öfversatt från tyskan hvar sin del af ett
religiöst arbete, hvars första del
utkommit på svenska i den sedermera aflidne
Broocmans tolkning, och framlämnade
sitt arbete till fadern på en julafton, blef
han rörd till tårar och lät följande år
trycka det på sin bekostnad.

Om sin uppfattning — som barn och
vuxna — af föräldrarnas förhållande till
hvarandra ger hvarken Fredrika eller
Charlotte någon antydan. Mycken
själsgemenskap hade de väl icke, fadern
allvarlig, gedigen till insikter som åsikter,
med sin djupa inåtvända sorg öfver det
finska fosterlandets öde, och modern
lysande, elegant, helt uppgående i salongens
och salongsromanernas värld. Det
ligger nära till hands att framkasta den
frågan, som dock ingen af Fredrika
Bremers biografer gjort: i hvad mån
föräldrarnas äktenskap tidigt eller senare
gett henne intryck som, naturligtvis
ökade med andra, utfällts i hennes
romaners många resonemang om
vansk-ligheterna vid äktenskap. Men man är
i detta afseende hänvisad till gissningar.
Blott ett par fakta kan man läsa sig
till i de mellan Charlotte och Fredrika
växlade brefven: att det var döttrarna,
ej hustrun, som vårdade och vakade
öfver brukspatron Bremer under hans
sista sjukdom, och att fru Bremer i fjärde
månaden af sitt änkestånd är upptagen
af att »bygga luftslott» och »gör sig
invärtes ett litet partie de plaisir af
denna vinter».

Fredrikas stora sorg under tidigare
barnaår var otillfredsställd ömhetshunger,
slitningen mellan hennes äfven af
Charlottes nyktra blick uppfattade, »verkligt
passionerade kärlek» för den bländande
modern och sin egen naturliga oförmåga

att vara till nöjes för denna mor, som med
ord och blickar ständigt sade henne, att
hon »gick illa, satt illa, neg illa», var ful
med sin låga panna och stora näsa.
Framgången af hennes försök att bättra på sin
missgynnade näsa med ett »oskyldigt
maskineri» och sin panna medelst
uppryckande af hårstrån blef ej stor, men
gång och hållning blefvo småningom
bättre. Dock var det ej därför, utan
såsom familjens festpoet d. v. s. från
omkring tolf års ålder, som Fredrika efter
hand fick mera anseende hos föräldrarna.
Då hon efter eget uttryck på
födelsedagarna »började att smickra fint
familjens öfverhufvuden», vann hon något
af det gillande och beröm, hon så ifrigt
åtrådde.

Denna åtrå efter beröm var icke
ensamt ett utslag af dotterliga känslor,
tvärtom, dessa hade vid den tiden trädt
tillbaka. »Jag blef en riktig hofman,
steg hos mina föräldrar till rangen af
favorit.» Diplomati således. Men äfven
ärelystnad.

Den lilla flickans själ rymde två
passioner. Minst tillfredsställd blef
ömhetshungern. Det är talande, att Fredrika,
när hon som vuxen i sina böcker ger
uttryck åt sina känslor som barn, sin
längtan efter »Faders och Moders
smekningar», till språkrör väljer — och med
rätta, för sannolikhetens skull — den
ena gången en fader- och moderlös »(Den
ensamma» i andra delen af »Teckningar
ur hvardagslifvet»), den andra gången (i
»En dagbok») en styfdotter, som är
barnsligt betagen i sin strålande, mot henne
kallsinniga styfmor.

Ärelystnaden fick mera än
ömhetshungern, och ännu var den i kampens
och orons stadium, icke egentligen i
lidandets, ännu mindre misströstans. Den
reste sig efter nederlagen och antog nya
former. Men visst kostade det på
tolf-åringen att ge efter för den hårda verk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free