- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
183

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Fredrika Bremer som ung. Af Hilma Borelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FREDRIKA BREMER SOM UNG

183

mitt lif? Men jag är en kvinna och
fördomen, jag bekänner det, en nyttig
och nödvändig fördom, fängslar hvarje
steg. Stackars fruntimmer, vi likna ofta
nog dessa nattvioler, som jag sett på
åkrarne, så kringväxta af snärj gräs, att
de ej därutur kunna höja sin blygsamma
blomma utan ligga stilla vid jorden.»

»Ett felas mig, och det kan inte
hjälpas — frihet», säger Fredrika i
sammanhang med det nu citerade, och
denna ton klingar igenom äfven på andra
ställen. »Detta ställe var så vildt och
tillika så skönt», yttrar hon en gång vid
början af färden genom Schweiz, »att
mitt oroliga, upproriska hjärta klappade
och suckade efter frihet.»

Andra gången talar hon förnuft med
sig själf, som om hon vore sin egen tant:
»Ungdom älskar att finna sig
beklagansvärd, och det är därföre ofta mer en
barnslig medömkan med oss själfva, än
än en verklig olycka, som utpressar våra
tårar.»

Mulen har hemmets himmel varit också
förut, men efter hemkomsten från
utrikesresan tätnar dunklet för Fredrika. »Inom
ett år voro vi tillbaka i vår stilla nord.
Där började nu för oss ett lif, hvars
tyngd och plåga jag fåfängt skulle
vilja uttala. Vårt hem blef oss ett
fängelse.» (Själfbiogr. ant.) Den dofva,
smygande olusten blir allt djupare. De
otåliga unga önskningarna, som mer och
mer finna sig flämta i lufttomt rum,
förnimmas blott som kval. Fredrikas starka
ord om sitt lidande äro för ofta citerade
för att behöfva upprepas här.

Systrarna Bremers ungdomshistoria är
en lärorik illustration till de s. k.
patriarkaliska familjeförhållandenas
vansklighet. Det är att märka, att icke blott
Fredrika utan äfven den till sin
läggning så måttfulla och snusförnuftiga
Charlotte, faderns favoritdotter, som

vuxen vantrifdes i hemmet. Faderns
person var till den grad hemmets
centrum, hans vilja så in i detalj reglerande
för samlifvet inom familjen, att detta samlif
blef lika tungt som han själf. Brukspatron
Bremer är själf i sin andliga isolering
en tragisk gestalt. Despot var han, och
genom den lyckligtvis jämförelsevis rätt
ovanliga föreningen hos honom af
tungsinne och häftighet blef hans despotism
särskildt tryckande. Med sin vaksamma
omsorg, sin starka pliktkänsla och stora
frikostighet lyckades han blott att göra
de sina olyckliga och förfelade därmed
hvad som för honom långt mer än för
flertalet fäder var lifsuppgift. Han var
privatman och landsflyktig från sitt
egentliga fosterland. Tyst bar han sorgen
öfver Finland, tåligt uthärdade han
under sin sista sjukdom svåra plågor. Vid
hans dödsbädd grät Fredrika
»försoningens tårar».

Hur egendomligt det är, att den, som
varit så olycklig i hemmet som Fredrika
Bremer, sedan ägnar det mesta af sitt
författarskap åt familjelifvets förhärligande,
har ej nog framhållits. Sammanhanget
är emellertid lätt att förstå. Till trettio
års ålder hade hemlifvet, sådant det nu
var, omfattat så godt som allt hennes
lif utanför fantasiens färgrika men
häg-ringslikt oåtkomliga värld. Med syskonen
hade hon haft sina glada stunder.
Efter faderns bortgång blefvo dessa glada
stunder allt flera och allt ljusare under
1830-talets första år. Till modern kom
hon i ett nytt förhållande därigenom att
hennes »Teckningar» gjorde furore i
Stockholms fina sällskapsvärld. Luft och
solsken kommo in i hemmet, och det var
som förvandladt. Af Fredrikas bref till
Böklin 1832—34 synes det, hur hon
formligen solade sig i systrarnas
sällskap i det nu kärvordna hemmet.

För henne blef den dubbla
erfarenheten af lifvet inom hennes egen familj e-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free