- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
186

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Fredrika Bremer som ung. Af Hilma Borelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i86

HILMA BORELIUS

från 20 till 29 års ålder. Det var hvad
hon starkast förnummit.

Lidandet och försoningen med
lidandet, den obegränsade underkastelse, som
Fredrika beseglade med en
nattvardsgång, där hon »frambar vid altarets fot
offret» af sitt »hela lif» — till denna
erfarenhet, denna invigning måste man
gå tillbaka för att få tag i det innersta
hos henne sådan hon därefter blir och
förblir.

»De som gråta vare såsom gräte de
icke och de som fröjda sig såsom
fröjdade de sig icke, ty denna världens
väsende förgås.» Sådan blir efter
Fredrikas stora ungdomskris hennes inre
ställning till lifvet, fasthållen äfven
under den nästan ystert frambubblande
glädtighet, som leker på ytan hos henne
åren 1831 till 1834—35, fasthållen under
en ny smärtsam kris vid sistnämnda tid.
Hur lefvande hon njuter den rikedom af
intressen, som öppnar sig för henne, hur
innerligt hon sörjer vid sina käras
grafvar — hon »fröjdar sig såsom fröjdade
hon sig icke och gråter såsom gräte hon
icke». Och hennes lidelsefulla
ärelystnad, hvar blir den af? Hon som varit
så girig efter beröm, så beroende af
människogunst, tar med jämnmod emot
de främsta auktoriteters loford och
Svenska Akademiens guldmedalj. Ingenting
bländar henne längre. »Denna världens
väsende förgås».

Emedan där icke är någon
uppseendeväckande yttre kontrast mellan
Fredrika Bremers lif tidigare och senare,
har man ej kommit att inrymma nog
stor betydelse åt den djupgående
psykologiska kris hos henne, som dock
vid ett närmare aktgifvande på källorna
befinnes tillräckligt betygad. Hennes
första (fru Quiding oräknad) och
utförligaste biograf S. L—d Adlersparre
har — helt naturligt f. o. på grund af det
här flödande rika materialet men knap-

past psykologiskt riktigt — kommit att för
Fredrikas religiösa utveckling lägga hela
tyngdpunkten i hennes samvaro och
korrespondens med Böklin. Han
förhjälpte henne till en för henne själf
teoretiskt tillfredsställande — tillsvidare och
approximativt tillfredsställande —
klarhet i många religiösa frågor; han
tillförde hennes lif en flod af ljus och
värme genom sitt vetande och sin
hängifvenhet. Hennes religiösa lif blef ljust
och klart,, verkligt lefvande. Men där
fanns då på bottnen i hennes väsen
något, som redan var afgjordt, en
afsägelse från lifvet, som hon icke
återkallade. Den afsägelsen är det som
framträder i hennes lugn inför
uppmuntran och loford (fastän naturligtvis äfven
själfkritik har en del däri), liksom i
hennes enkla resignation med afseende på
den obesvarade känsla för en man, som
själf biografien omtalar.

Under de ensliga Arsta-vintrarna
tillkommo eller omskrefvos de första
litterära alster, i hvilka hon själf såg något
mer än ett tidsfördrif för sig och
systrarna. Att de publicerades, berodde
emellertid närmast af en helt illitterat
önskan att få litet pängar till sina fattiga.

När Fredrika som konvalescent till
själ och kropp, tillfrisknande efter
frätande grämelse och sjuklighet, återvände
till den samlade familjekretsen, mötte
henne den ene friaren efter den andre,
först en adlig major och godsägare, så
en ung man, båda nu okända, slutligen
en »originell äldre man», i hvilken man
numera kan identifiera hennes vän,
änklingen baron Leuhusen. Ingendera af
dem var någon brödfriare. Fredrika själf
omtalar af dessa blott de båda
förstnämnda men berättar om en sin
obesvarade böjelse, som »verkat mäktigt»
på hennes utveckling. Att sluta af
hennes omdömen om de båda afvisade
friarne skulle man vilja tro, att föremålet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free