Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Fredrika Bremer som ung. Af Hilma Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA BREMER SOM UNG 187
för hennes egen böjelse varit afsevärdt
äldre än hon och i alla händelser en
person, som hon såg upp till såsom
öfverlägsen.
Fredrikas första samling »Teckningar
utur hvardagslifvet» utkom genom
brodern Augusts bemedling julen 1828 på
Palmblads förlag i Uppsala, anonymt och
med endast syskonen som förtrogna.
Andra samlingen påbörjades snart efter
men försenades genom brukspatron
Bremers mellankommande sista sjukdom och
död (sommaren 1830) och utkom först
i oktober 1830 på Palmblads förlag
(sedan den på våren refuserats af en
förläggare i Stockholm).
Faderns död, Charlottes giftermål,
Fredrikas första afgörande litterära
framgång kommo slag i slag. Bifallssorl i
salongerna, afkastande af anonymiteten,
Franzéns hyllningsverser, Brinkmans
superlativa loford, dessa framgångar
kulminerade i Svenska Akademiens
tilldelande af sin mindre guldmedalj i
januari 1831.
På denna punkt känner Fredrika, att
hon nu framför allt behöfver samla sig
inåt. Hennes beslut »att nu en längre
tid ej frambringa något» var fattadt, innan
hon ännu råkat den, som blef hennes
vägvisare under sökandet efter klarhet;
de nyss citerade orden skref hon till
Brinkman sommaren 1831. »Jag
behöfver vinna kunskaper, upplysa, stadga mig,
se hvad jag har inom mig och allt hvad
jag däraf kan göra», fortsätter hon.
Hvad som än är oklart i Fredrika
Bremers förhållande till Per Johan
Böklin — att den höstdag 1831, då hon i
systern Charlotte Quidings hem i
Kristianstad gjorde hans bekantskap, genom
hvad denna bekantskap bragte henne är
ett af de viktigaste data i hennes lif, är
åtminstone oomtvistligt. Hon befann
sig, när hon mötte Böklin, i personlig
jämvikt, men hennes tankevärld var
kaotisk. Med sitt ensliga grubbel, sin
personliga lidandeserfarenhet rymde hon
inom sig ett dunkelt djup, som ingen
framgång som sådan förmådde upplysa.
För sin egen utveckling behöfde hon,
som befann sig som på villande haf,
med alla den vaknande tankens frågor
ännu obesvarade, hjälp att reda upp sina
begrepp. Hennes barlast utgjordes af
»romaner och predikningar». Böklin
ställde sin skolade tankegång, sitt
grundliga filosofiska vetande till hennes
disposition, gick tåligt in på hennes »flytande
tankeassociationer» utan att själf tappa
tråden. Först genom Böklins
undervisning och anvisningar fick Fredrika hvad
man skulle kunna kalla rumssinne i
fi-gurlig mening, lärde sig att särskilja
och lokalisera tankar och teorier. Förut
hade allt flutit samman för henne i
orediga massor.
Detta rent allmänt teoretiskt sedt.
Betydelsen för hennes personliga lif af den
ljusning i hennes religiösa tro, som blef
utbytet af hennes samvaro och
korrespondens med Böklin, har hon själf
lifvet igenom vitsordat. Den var icke
bunden vid just hans tankeframställning
i deras första diskussioner utan sträckte
sina verkningar alltfort. Under all
beröring med, all befruktande påverkan af
idéer och människor under hennes
fortsatta lif bevarade hon alltid
tacksamheten för den erfarenhet af ljusets seger
öfver mörkret, som hon upplefvat i
gemenskapen med Böklin åren 1831 —1834.
Också estetiskt var Böklin henne till
gagn. Att tillvita honom och hans
inflytande, att Fredrika i »Presidentens
döttrar» och »Nina» gaf sig in på för mycket
spekulerande, är synnerligen orättvist,
enligt hvad deras korrespondens rörande
just dessa böcker nogsamt utvisar. Det
filosoferande partiet i »Presidentens
döttrar» skulle ha fått en både längre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
