- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
188

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Fredrika Bremer som ung. Af Hilma Borelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188 HILMA

anspråksfullare form, därest icke
Fredrika på förhand inhämtat Böklins råd
och af detta råd föranledts att beskära
och omarbeta stycket i fråga. Långt
ifrån att uppmuntra hennes böjelse att
resonera i romanform, rådde Böklin henne
att »så mycket som möjligt är gömma
filosofen». Sedan hon utgifvit »Nina», om
hvilken han ej tycks ha haft någon
kännedom, förrän den var tryckt, gaf
Böklin henne åter uttryckligen rådet:
»Gif teckningen klassisk fulländning, låt
den filosofiska världsåsikten ligga
osynlig i grunden!»

Böklin var det också som hänvisade
Fredrika till Goethe. Kort sagdt:
liksom han med sin klassiska och
filosofiska bildning till henne förmedlade ett
kunskapsområde, som var henne ett
obekant land, så vidgade han hennes
blick för det konstnärliga.

Just hvad dess mest betydelsefulla
period angår, känner man endast
ofullständigt Böklins och Fredrika Bremers
personliga förhållande till hvarandra. De
i Böklinska familjens ägo varande brefven
äro fortfarande otillgängliga, utom i den
mån de fått begagnas för och ingå i den
Adlersparre—Leijonhufvudska biografien.
Flertalet bevarade bref har dess
författarinna visserligen fått se fullständigt, men
af de mest afgörande har hon blott fått
några utdrag och lösryckta citat.
Dessutom har man det intrycket, att hon varit
ganska bunden i sitt begagnande af och
sina kommentarier till dessa.

Den personliga samvaron mellan
Fredrika Bremer och Böklin inföll mellan
hösten 1831 och hösten 1833, med ett
längre uppehåll under sommaren 1832.
Äfven under samvaron förekom utförlig
skriftväxling. Den fortsatta
korrespondensen kulminerade under år 1834.
Redan inom första året af deras
bekantskap har, efter hvad det tyckes, den
fråga uppdykt, som skulle få sitt slut-

BORELIUS

giltiga svar tre år senare: frågan om
arten af deras framtida förhållande till
hvarandra. Hur förhållandet dem
emellan under denna period i detalj gestaltat
sig, därom vet man föga. Sensommaren
1835 förlofvar sig Böklin med Carolina
Nilsson, sedan han på försommaren,
efter ett bref från Fredrika, begifvit sig
på resa till Stockholm, men vändt om
på halfva vägen, i Jönköping.

Om S. L—d Adlersparre finner sig
i förlägenhet inför Fredrikas slutliga nej
till Böklin, är det ej af brist på skäl
för detta nej men af embarras de
richesse. Hon anför de olika hållpunkter,
hon. funnit i Fredrikas yttranden, utan
att sammanföra dem och utan att våga
bestämma, hvad som i sista hand varit
det afgörande. I själfva verket är det
också först då man närmare sysselsätter
sig med Fredrika Bremers person och
börjar fundera öfver sammanhanget
mellan de tillgängliga brefcitaten, som det
psykologiska förloppet börjar synas en
smula gåtfullt.

Den afgörande krisen tycks ha
inträffat hösten 1834 till sommaren 1835.
Böklin, som 1833 på sommaren
»fantiserar i aftonmolnen» och drömmer om
Abælard och Heloisa, men dessemellan
finner sig i den roli af »bror», som
Fredrika tilldelat honom efter brodern
Augusts död hösten 1832, skrifver ännu
vårfrudagen mars 1835 ett bref fullt
af vårkänslor, ett bref som, utan att i
sin citerade del vara hvad man vulgärt
menar med ett kärleksbref, dock på ett
sympatiskt och rörande sätt visar, hur
en personlig romantik svällde inom den
flärdlöse skolmagisterns bröst. Så skulle
han ej kunnat skrifva, sedan romanen
fått sin slutliga upplösning.

Bland de lösryckta citaten ur
Fredrikas bref till Böklin finnes ett (af 8
juni 1834), där hon skrifver: »Kunde jag
blott älska så fullt, som detta underliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free