- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
191

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Fredrika Bremer som ung. Af Hilma Borelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FREDRIKA BREMER SOM UNG

191

hördt sensationellt steg af en kvinna
tillhörande den förmögna och bildade
klassen. Då hon mottog grefvinnan
Sommerhielms inbjudning till Tomb
hösten 1835, hyste hon ännu den plan,
hon på våren haft, att genom grefvinnan
Sommerhielms bemedling komma in vid
lasarettet i Kristiania. Utförd blef den
icke. I stället återvann hon under
vistelsen på Tomb under själfstudier och
i den välgörande ensamheten med den
originella, sundt kloka, hjärtegoda och
humoristiska Stina Sommerhielm tron
pä sin kallelse som författarinna. Åren
på Tomb blefvo intellektuellt fruktbara
år, under hvilka Fredrika både skref de
romaner, som räknas för hennes bästa,
och i allmänhet mognade både personligt
och intellektuellt. Under denna tid af
inre samling var det äfven, som kvinnans
frigörelse först blef henne ett klart
medvetet mål, om ock ännu med helt
obestämda konturer.

Otillräckligt som det kända och
framlagda materialet är, kan man dock däraf
sluta, att Fredrika utan svårare kamp
genomgått den dubbla krisen 1834—1835:
i förhållandet till Böklin och i fråga om
författarskapet.

Egendomligt nog har ingen fäst sig
vid kontrasten mellan Fredrika Bremer,
sådan hon beskrifver sig själf som helt
ung flicka, och Fredrika Bremer, sådan
hon visar sig, sedan hon verkligen
kommit in på en bana, där ärelystnaden
kunde ha spelrum. Man har ej stannat
inför den märkliga frånvaro af lidelse,
öfver hvilken hon själf i ett bref till
Böklin från 1833 förundrar sig: »Jag
var så äregirig som ung, så orolig, så
stormig i mina begär — hur är detta
nu så borta, så alldeles borta? Är det
fysiskt — är det slapphet? Är det
moraliskt lugn, förstånd o. s. v.? Är det
kanske osannt — blott en dröm — och
.skall jag ännu återvakna till det lif, som

STINA SOMMERHIELM FÖDD
LEWENHAUPT. SEPIAMÅLNING AF
FREDRIKA BREMER.

jag förr kände så mäktigt? Jag vet det
ej. Lifvet är underligt. Människan är
underlig, underlig!»

»Äregirig», »orolig», »stormig i sina
begär» blef Fredrika icke mer, dessa
egenskaper hade hon, så vidt man kan
se, för alltid lagt bakom sig, och dock
var hon icke mer än 32 år, när hon
skref dessa ord. leke hade hennes
ärelystnad så små mått, att den kunnat
mättas af trycksvärta och berömmande
recensioner. Hur kommer det sig, att
den ej reagerade för Svenska
Akademiens guldmedalj (den mindre 1831,
den större 1844) eller för berömmelsen
utomlands, om den funnits kvar hos
den mogna kvinnan, sådan den förut
varit? Hvad hon känt af ärelystnadens
fröjd och kval har alltifrån hennes
berömmelses gryning icke varit mer än
aflägsna fläktar af en öfvervunnen känsla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free