- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
228

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur Bulgariens nya litteratur. Af Alfred Jensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228 ALFRED JENSEN

oket kunde afskuddas endast genom
andliga vapen. Men Bulgariens andliga
förtryckare voro icke så mycket de i
hvardagslag loja och slöa turkarna, hvilka i
sina religiösa och kulturella sedvänjor med en
viss förnäm het höllo sig på afstånd från
r aj ans (den kristna »fänadens») kristna
världsuppfattning, utan fastmer det grekiska
prästerskapet, som systematiskt och
hänsynslöst sökte kväfva den slaviska
nationalitetskänslan.

Den bulgariska frigörelsen blef sålunda
i främsta rummet en kamp för
modersmålet och för den nationella folkskolan, och
innan ännu tanken på en resning mot
turkarna hade hunnit födas i en bulgarisk
hjärna, hade märkliga åtgärder vidtagits i
denna nationella riktning: År 1835
grundades den första bulgariska folkskolan i den
lilla Balkan-staden Gabrovo, numer ett af
det idoga Bulgariens främsta
industrisamhällen-, 1842 utgafs i Pest den första
samlingen bulgariska folkvisor, och 1857
anlades i Konstantinopel det första
bulgariska tryckeriet. Dessförinnan hade dock
bulgariska tidningar börjat utkomma — i
Smyrna 1844, i Leipzig 1846 och i
Konstantinopel 1848.

Dessa enstaka företeelser på utländsk
mark voro naturligtvis ännu icke
tillräckliga att väcka och upplysa ett i
århundraden försummadt bondefolk, som så länge
varit utestängdt från den europeiska
civilisation, af hvilken det genom de grekiska
prästerna (fanario t erna) hade fått en
värdelös vrångbild. Först efter Krim-kriget,
då Europa mer lifligt började sysselsätta
sig med »den sjuke mannens» trassliga
affärer och fundera på den blifvande
bouppteckningen, gjorde sig ansatser till andlig
och politisk väckelse mer märkbara i
samband med den växande emigrantrörelsen.
Dels var det bulgariska köpmän, som i
utlandet — företrädesvis i Ryssland —
genom sparsamhet och näringsflit förvärfvade
sig förmögenhet och därigenom blefvo i
stånd att ekonomiskt hjälpa sina landsmän;
dels var det studenter och allahanda löst
folk, som med politiska landsflyktingar
skyndade öfver Donau och i Ungern och
Vallachiet förde en ofta förtviflad kamp
för tillvaron, men aldrig släppte det stora
frihetsmålet ur sikte. Genom hemliga
förbindelser med äfventyrslystna herdar och
jägare på Balkan underblåste de stän-

digt på 1860- och 1870-talet den
inhemska upprorslågan, och på södra sidan af
Donau kom det gång på gång till blodiga
sammanstötningar mellan insurgenternas
friskaror och turkiska trupper. Dessa
resningsförsök undertrycktes visserligen utan
svårighet, ty ännu voro hajduterna (de i
folksägnerna frejdade fribytarna) alldeles
för fåtaliga och planlöst organiserade.

Men den nationella rörelsen kunde icke
längre hejdas. År 1876 var Balkan
skådeplatsen för en hemlig sammansvärjning,
och ehuru äfven den kväfdes i sin linda
och framkallade omänskliga repressalier
från turkarnas sida {’»the bulgarian
mas-sacres»), var det just dessa massakrer, som
indirekt lade grunden till Bulgariens frihet.
Genom Gladstones diplomatiska ingripande
blef den bulgariska frågan en samvets- och
rättssak för Europa, och Rysslands
krigsförklaring mot Turkiet (1877) förverkligade
det drömda frihetsidealet. Om icke
Berliner-kongressen 1878 hade betydligt
inskränkt de förmåner, som Bulgarien
faktiskt fick genom San Stefano-freden, är det
väl möjligt, att Europa undsluppit 1912
års Balkankrig, eller åtminstone hade det
nya bulgariska tsardömet icke ställt sig
i spetsen för en Balkan-liga, som bland
bundsförvandterna räknade den grekiska
»arffienden» och det om Makedonien starkt
konkurrerande Serbien. Från 1876—78
års krigshändelser kan man emellertid räkna
utgångspunkten för den nybulgariska
vitterheten, och de hafva kvarlämnat djupa spår
i den bulgariska skaldekonsten.

Den bulgariska litteraturen pånyttföddes
i detta kamptecken. Af de fredliga,
sparsamma och flitiga bulgarerna hade det
blifvit ett oroligt krigaresläkte, som först och
främst nödsakades att med vapenmakt
skydda den späda friheten och att i
största hast samtidigt bygga upp den nya
samhällsbyggnaden. Under det att serbernas
politiska befriare voro enbart krigare —
med eller utan en politisk begåfning, som
utbildats i turkisk skola — voro de
bulgariska hajduterna på samma gång verkliga
poeter, och litteraturen blef för dem det
förnämsta medlet att väcka och bilda
folket. De första nybulgariska skalderna voro
tidningsmän, skollärare, statsmän, fribytare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free