- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
229

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur Bulgariens nya litteratur. Af Alfred Jensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR BULGARIENS NYA LITTERATUR

229

och Bulgariens litteraturhistoria är i viss
mening ock dess politiska, ty dess främsta
författare af den äldre skolan (Rakovski,
Botev, Karavelov, Slavejkov och
Stambolov) tillhöra lika mycket den politiska
dagskrönikan. Detta gaf den bulgariska
vitterheten ett drag af journalistisk
dilettantism, från hvilken den än i dag icke
hunnit alldeles frigöra sig, men har på samma
gång förlänat den en viss naiv friskhet och
naturlig ursprunglighet.

Hos serberna och kroaterna var den
litterära renässansen mindre brådstörtad
och våldsam än hos bulgarerna. Serberna
hade, tack vare litterära traditioner och
närmare beröring med den tyska kulturen,
bättre kunnat bevara sina historiska
erinringar af Kosovo-slaget och af den forna
storhetstiden, och i det lilla Montenegro,
som faktiskt aldrig böjt nacken under det
turkiska oket och aldrig haft något obehag
af det grekiska kyrkotvånget, lefde alltjämt
de gamla sedvänjorna och sägnerna med
ungdomlig friskhet. Det är väl ej heller
en tillfällighet, att det lilla karga
Montenegro alstrade den ypperste serbiske
skalden, furstbiskopen Petar II Petrovitj
Nje-gosj, hvilken i sin dramatiserade hjältedikt
»Gorski Vijenats» (»Berg- eller
skogskransen») gaf en storslagen poetisk totalbild
af det serbiska folkets historiska minnen,
dess fröjder, lidanden och förhoppningar.
Och genom den dalmatinska skaldeskolan
från och med 1500-talet hade kroaterna
tidigt kommit i beröring med den
italienska kulturen. Här funnos sålunda
förutsättningar för en modern vitterhet, som
hos både serber och kroater på sista tiden
också har företett en aktningsvärd
konstnärlig mångsidighet. Något lysande
skaldenamntorde serbo-kroaterna för närvarande
icke hafva att uppvisa, men många af
deras bästa författare — att särskildt nämna
dramatikern lvo Vojnovitj och novellisten
Babitj-Gjalski i Agram och lyrikerna
Dutjitj och Rakitj i Serbien — utmärka
sig för en smidig elegans i formen, ett
modernt poetiskt åskådningssätt och en
bildning, som står i jämnhöjd med
västerlandets estetiska kulturnivå. Såsom
konstnärer äro dessa författare i regeln afgjordt
öfverlägsna sina bulgariska kolleger, men
dessa senare hafva i stället en säregen
ursprunglighet, som gör dem till intressanta
personligheter — halfbildade naturbarn och

I. E. GESJOV,

MINISTERPRESIDENT OCH PRESIDENT I BULGARISKA
VETENSKAPSAKADEMIEN.

autodidakter med slavens medfödda
lättrörlighet och mottaglighet, men ock med
något af den finska segheten och af den
turkiska fatalismen.

Att på ett par årtionden söka godtgöra,
hvad århundraden försummat, och att med
ens skapa en ny nationell litteratur är så
mycket mer beundransvärdt som de
bulgariska författarna haft och hafva ofantliga
svårigheter att bekämpa. Här fanns alis
ingen klassisk tradition att bygga på, och
erinringarna af den fornbulgariska
storhetstiden hade så godt som utplånats ur
folkmedvetandet eller begrafts under
förmultnade häfders damm. Det fanns ej
heller någon förstående litterär publik, och
ju högre en författare sökte utbilda sin
konstnärliga individualitet, dess mer
riskerade han att bli oförstådd af den stora
massan. Det bulgariska folket synes mig
i hög grad bildningsmöjligt, men dess
bildningshåg är af allt annat än estetiskt slag.
Det bulgariska folkskoleväsendet står högst
på hela Balkanhalfön, och i Makedonien
har den bulgariska folkskolan utfört ett
kulturellt stordåd. Men bonden på
landsbygden och köpmannen eller
handtverkaren i staden har föga tid öfrig för läsning
och andliga förströelser. Han tänker allt
för mycket på sitt timliga goda, och sitt
vetande hämtar han nästan uteslutande ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free