- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
243

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Carl Larsson som parisare. Af Karl Wåhlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CARL LARSSON SOM PARISARE

243

fram flyttade den svenska kolonien,
förmodligen på grund af grannskapet till
Café de 1’Ermitage, som var
samlingsplatsen om aftnarna, till M. Sebeauts
»Restaurant des lilas», gemenligen kallad
»Hörnan».

Skånberg tog hand om Larsson och
lagade att han blef iförd en mindre
provinsiell kostym samt förde honom till
en perukmakare, som klippte och rakade
honom på ny fason och slog många
välluktande salvor i hans hår. Därmed
var han förvandlad till parisare.

Larsson hade anländt midt i
brinnande konstsäsongen, då parisarna icke
talade om annat än salonen och
tidningarna icke skrefvo om annat än salonen.
Intrycket på den unge målaren från
Stockholm var lika glädjande som
öfverväldigande. Till sin gamle lärare J.
Boklund skref han:

»Därhemma talas så mycket om
fransmännens lättsinne och jäktande efter falskt
ef-fektsökeri i måleriet, och då fick jag se här de
största och allvarligaste idéer skildrade på det
ståtligaste sätt; med en teckning så kolossalt
korrekt och sträng samt en färg visserligen
nobel och mäktig men som i allmänhet
underordnar sig. Hvad som gladde mig var att vid
prisutdelningen just det seriösa eller hvad man
skulle kunna kalla det akademiska i måleriet
triumferade. Ty här var naturligtvis en stor
del af beskaffenhet och värde nästan
motsvarande hvad t. ex. Konstföreningen i Stockholm
i allmänhet plär köpa in. — Här i Frankrike
gäller det: »Les extremes se touchent». Så
kunna de som blott vilja se dåligheter få se
sådana här så usla och i massor som han icke
lär kunna få se annorstädes.»*

Dä Larsson vid afresan från
Stockholm tog afsked af professor Scholander,
hade denne riktat till honom några
vänliga och uppmuntrande ord och slutat
med uppmaningen: »Sök, o människa,
men sök det bästa!» Och det var det

* Ur samlingen af bref till Boklund i
Nationalmusei arkiv. Den innehåller två bref från
Larsson, skrifna i Paris d. 30/i och n/± 1878.

Fot. Saulieu, Paris.

KARL LARSSON OMKR. 1877.

han själf ville, och han var öfvertygad
om att just i Paris fanns det bästa för
en målare. Här var platsen för den som
ville studera men på samma gång
bibehålla och stärka sin individualitet.

Han studerade flitigt i Louvren, i
Luxembourg och i museet i École des
beaux-arts. Louvren föreföll honom, tack
vare Nationalmuseum, som en gammal
bekant, och han tyckte att Nationalmuseum
hade fullt ut så goda taflor, fastän icke en
sådan väldig hop. Blott de italienska
och spanska skolorna hade han icke
förut haft en idé om. Tänk att stå
ansikte mot ansikte med Leonardo da
Vinci och Rafael, Tizians porträtt,
Michelangelos fångar och Riberas
»Grafläggning» ! Något större som måleri än
den sistnämnda kunde icke tänkas.

Något alldeles nytt för honom var
också Luxembourg. Det första intrycket
var något helt annat än han tänkt sig.
Regnaults »Prim» förstod han genast,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free