Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Carl Larsson som parisare. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LARSSON SOM PARISARE 247
CLAIR-OBSCUR. OLJEMÅLNING AF CARL LARSSON. 1877.
Tillhör fröken Lotten von Kræmer s sterbhus.
infångar en fet negress med ett fat frukter
för att måla af henne, och Hafström går
och vattnar sina modellers grafvar, sedan
han tråkat ihjäl dem — alltsammans
gjordt i godt humör, med ett
spjufver-aktigt leende som krydda på anrättningen.
Kamraterna förstodo naturligtvis
skämtet på rätta sättet och höllo Larsson
räkning därför. Än mer, hans
personlighet vann deras hjärtan, och han erfor
det på ett sätt som gjorde honom lycklig.
»Det är med rörelse jag säger», heter det
i ett bref till Boklund, >att ett sådant godt
förhållande som härskar mellan oss har jag
aldrig trott vara möjligt mellan ynglingar med
samma intressen. Jag väntade finna
förhållandet mellan kamraterna på samma vis som vid
akademien, där den kungl, svenska afundsjukan
härskade i all sin glans, där jag såg de bästa
karaktärer smittade af den allmänna andan.
Men här äro vi befriade från just de kamrater,
som buro pestilentian i bröstet. Jag vet icke
hur det hade gått för mig i mitt ekonomiska
bryderi, så vida icke mina vänner med varm
hand hjälpt mig. Och med hvilken delikatess!
Skulle jag någon gång slå mig på att skrifva
i »bunden form» till Hofintendenten, vore det
för att lofsjunga dem.»
Larsson trodde att Boklund skulle
få heder af alla sina çamla elever. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
