- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
248

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Carl Larsson som parisare. Af Karl Wåhlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248

KARL WÅHLIN

lärde sig i Paris att värdera den
ypperliga skolan och undervisningen vid
Akademien i Stockholm. För dem som
studerat där fanns ingenting att lara på
Bonnats atelier. Större respekt ingaf
honom École des beaux-arts,
synnerligast t som den blott protegerade
monumental konst och tvingade sina elever
till arbete.* För öfrigt låg det i luften
att arbeta i Paris. Och allt arbete
aktades.

Det arbetades med ifver också i den
svenska kolonien, när tiden närmade sig
till världsexpositionen 1878. Larsson
ger Boklund följande upplysningar om
den rådande fliten:

»Professor Wahlberg har just slutat ett
sommarlandskap med solbelysning, Salmson målar
normandiska bönder vid höbärgning, Börjeson
sysslar med en fången viking, Cederström har
nästan färdig en stor tafla föreställande Karl
XII:s lik som föres öfver norska gränsen, Törnå
lär måla förträffliga, stora landskap, Borg målar
Adam och Eva innan de syndat, Gegerfelt sina
landskap, Lindström sina, Pauli målar
bretag-niska flickor vid sjöastrand, Lindman äppelträd,
Hagborg Kristus och synderskan, Brambeck
har börjat modellera tvänne slafvar, Ekström
målar förträffliga studier från Boulogneskogen,
Lilla Norrström gör utmärkta ritningar till
möbler ete. i fornnordisk stil, Fallstedt modellerar
porträtter och Ek målar dystra stämningar med
lortiga ungar och puckelryggiga träd.»

Själf hade Larsson öfvertagit en stor
atelier vid Rue Capron i Batignolles, som
Saloman och Börjeson förut innehaft. Han
låg i och arbetade från första stund, därom
kan man vara förvissad, men först 1877
sände han hem en tafla. Det var olje-

* Längre fram såg Larsson saken
annorlunda. »Jag trodde länge», skrifver han, »att
jag hade lärt en hop på vår konstakademi. Dock
kanske i grunden lyckan var att man inte hade
lärt något alis därhemma, så att inte släppte
akademien ut några akademiska gossar; vårt
eget, vårt individuella hade vi ograveradt kvar;
och sådant knåpade de franska skolorna bort.
Detta kände vi alla instinktlikt, och därför
undveko vi sådana.» (Ur ett bref till förf.)

målningen »Clair-Obscur», målad i ateliern
efter studier som han gjort under en
månads vistelse i Barbizon under den
värsta sommarhettan. I gosshufvudet
på denna duk, taflans bästa parti,
återgaf han ur minnet sin stackars höftsjuke
brors drag. Han hade hoppats att denna
målning skulle bli inköpt af
Konstföreningen, men det slog fel. Han sände
ännu en tafla, »Spåkvinnan», och när ej
heller denna blef såld, skref han och
beklagade sig för Scholander. Hur denne
bedömde Larsson framgår af följande
rader i det första brefvet han skref till
honom:

»Jag har nu varit vid denna akademi i snart
fyratiotvä år. Hur många gånger tror tit., att
jag under den tiden sett elever kasta sig
utanför antik-, anatomi- och modellpluggningen för
att återgifva hvad som i en artistsjäl måste röra
sig? Jo, summa sex gånger, och deras
benämning vet jag naturligtvis, med det hör icke hit.
Tit. är den sjunde. Undra då icke, om tit.
rönte något af »magnetisk kontakt» det
ögonblick vi träffades, och tro mig, att det ligger
något sådant äfven i det kamratlika förtroende,
hvarmed tit. sätter sig ned och språkar med
en såsom »sträng» beryktad och just ingen
blötfisk varande gammal man.»*

Beträffande missödena i
Konstföreningen sökte Scholander tala Larsson till
rätta och förmå honom att taga saken
mindre hett, hvilket var svårt nog, då
Larssons tillgångar vid denna tid voro
alldeles uttömda. Förståndigt och
vänligt, fast med den gamle lärarens
förmanande pekfinger, skrifver han:

»Kom väl ihåg, käre vän, att denna tafla
(»Clair-Obscur») sändes till Stockholm, där man
ej är särdeles hemma i tendensernas kraft utan
ser på det beskedligt rimliga. Här gäller det
ej att måla för och dömas af endast
konstnärliga ögon och utbildade konstsinnen; det är ej

* Två bref af Scholander till Carl Larsson,
af den 3% och 8/5 1878, äro tryckta (med
uteslutningar) i hans samlade skrifter III sid. 220
—231. Larssons bref till Scholander finnas i
behåll men hafva icke varit för förf. tillgängliga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free