Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Carl Larsson som parisare. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LARSSON SOM PARISARE
249
CARL SKÅNBERG. OLJEMÅLNING AF CARL LARSSON.
Tillhör fru Ellen Gyllensvärd.
1878.
artisterna som råda för och betala konsten, utan
dess målsmän äro äfven annat hyggligt och
prosaiskt folk. Denna mäktiga afdelning inom
både konstförening och inköpsnämnd begrep ej
det fina i »clairobscuren» och ville ej hafva
den. Konstnärerna åter, hvilka hafva under
sina händer en skola, som måste ledas i en viss
riktning, så framt något resultat skall vinnas,
erkände nog det goda i arbetet, men funno
detta vida öfvervuxet af omogenhetens tistel och
behäftadt med >chiquens» kardborrar, och
därför köptes taflan ej. Det var ju icke något
aldrig förr passeradt, utan tvärt om, gudnås, det
vanligaste vid inköpen, 50 arbeten refuserade
och 5 tagna — så går det till i världen. Sedan
kom »Spåkvinnan». Det var något helt annat
igen, och många hörde jag hvilka — bland
åskådarne — förstodo det arbetet bättre än det
förra. Konstnärerna sade: »Han söker, han
söker» —, men troligtvis tyckte de ej ännu att
»han har funnit», och förmodligen funnos åter
vid inköpet andra, som ansågos hafva »funnit
bättre», efter taflan blef osåld. Jag har intet
att skaffa med dessa förhandlingar, ty åtskilligt
annat har kommit på min lott att utreda och
döma öfver, och jag erkänner, att min lust till
inblandning i målareaffärer är ganska ringa.
leke desto mindre tager jag härvidlag saken
såsom ganska klar. Vår skola håller på den
naturalistiska riktningen, och fantasien har
blifvit skickad till skamvrån, då den uppträder utan
prägel af naturstudium. Här är icke en sådan
flödande konstkälla, att smaken räcker till för
många olika riktningar, och därför är naturligt,
att de, som vilja slå in på en ovanlig väg, måste
finna sig uti att atbida tiden, då de hunnit blifva
förstådda. Så går det till öfverallt, huru skulle då
kunna ske annorlunda i vår aflägsna, mörka
vinkel? Således, rasa icke mot andra ensamt;
utan vänd en liten bit af raseriet mot eder själf,
— eller ock haf tålamod till dess det som vill
ut ur eder sprakande fantasi har hunnit kläda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
